Att bryta ihop TW vikt

Har varit så off de senaste dagarna. I torsdags så fick jag en stor panikångest som jag inte fått på hur länge som helst, inte ens när det har varit som värst. När ångesten var som värst så gick jag över till min kontaktperson och pratade. Normalt så brukar jag bli mega trött när jag tagit theralen men denna gången har jag inte blivit trött alls, men ångesten minskade iallafall. Även om jag inte har Theralen insatt i dagsläget så kommer jag ändå att använda det vid behov eftersom att min läkare vägrar ge mig någon behovs-meds.

Efter att jag hade lugnat mig lite så bestämde jag och min kontaktperson att vi skulle ta hundarna på en liten runda och det var befriande.

Hundar

Igår låg jag bokstavligt talat i sängen hela dagen. Att gå från sängen och in på toa och tillbaka igen kändes som ett stort vasalopp. Men det är också kroppens sätt att stänga ner, jag visste om att det skulle hända. Jag var förberedd på det, de är inget konstigt. Anledningen till att jag fick panikångest var på grund av att jag ställde mig på vågen. Vågen har alltid varit min värsta fiende och när jag såg att jag gått ner två kilo så bröt jag ihop på ett sjukt sätt. Allt kändes som ett stort jävla misslyckande.
Jag kämpar som fan för att gå upp i vikt, jag äter mer än tidigare och ändå så blev det såhär. Jag är medveten om problemet och jag vet vad som behövs göras så det kommer att bli bättre.

I fredags när jag inte kunde sova så var jag ute och gick en långrunda med musik i öronen, stannade upp, tog lite bilder och fortsatte vidare.

Bild tagen klockan 00:57

Bilden är tagen 01:27

Bild tagen 00:54

Ibland behöver man bara bryta ihop några gånger för att kunna fortsätta vara stark. Det är okej att inte alltid vara okej.

Hoppas ni mår bra!