18:15

När man inte kommer på någon bra titel så är klockslaget ett bra val – i guess.

Herre Gud !
Vi är framme vid den 10de april.., redan!?

And im back !

Jag har fått någon typ av ”skrivkramp”?
Jag vet att jag egentligen har behov av att skriva, men jag har blivit lite låst.

Det finns fortfarande mycket att skriva om, men jag kommer på de bästa ämnena och vad som skulle kunna bli ett bra inlägg, då jag antingen är ute och går eller när jag står i duschen. Allt som jag grunnat på och tänkt skriva om, är som bortblåst då jag sedan sätter mig vid datorn ..

Jag kan känna att jag inte riktigt kan göra något inlägg om jag inte har något ”tråkigt” att berätta om?
För vem vill läsa om när det faktiskt går bra.., för mig?

Vet inte vem som läser nuförtiden. Jag gjorde aldrig en dayliouppdatering för februari och mars så jag tänkte slänga in båda.

Det har varit väldigt upp och ner till och från, det har ofta varit nätter som har varit tuffa. Sen har jag missat vissa dagar också.

Det är stor skillnad på dem och fråga mig inte varför för sömnen blir allt värre men något positivt som har hänt är att jag har fått förlängt på jobb, vilket känns så underbart för det är verkligen en bra arbetsplats med fina kollegor osv osv. Det känns skönt att kunna landa och veta att jag kan gå på sommarlov med ett lugn och veta att man är tillbaka igen när skolorna drar igång. Några dagar efter att jag hade haft möte med chefen och arbetsförmedlingen så var känslan som att vara lite hög på lycka.

Bra tänker många men min hjärna säger så mycket annat än just det.
den där lyckan fick inte sitta i länge.
Enbart på grund av mig själv!
Måste fort hitta negativa saker som gör att min lycka och glädje ”dras ned”..
Komma på olika anledningar till att saker inte får vara för bra!
Irritera mig på saker, se saker som kanske egentligen inte bör ses.
Saker bara jag ser i mitt eget huvud.. Det är som att jag inte är van vid att få känna lycka och när jag väl gör det så blir det som ett ifrågasättande i mitt huvud.
Jag försöker att vända det, och jag vet att jag har mycket positivt att se fram emot, det händer saker och det ska hända saker.
Jag tror att mycket grundar sig i osäkerhet och rädsla.

Rädsla för att något hemskt ska hända en själv eller någon i ens närhet..
Vissa personer får inte ha det för bra, så enkelt är det.
Jag är en av dem!

”Nej Jesse, du får inte må för bra!”

….

Ja, jag måste fan få må bra nån gång!
Även om det skrämmer mig…
Är så rädd, för vad som ska hända?
För att lyckan ska slitas ifrån mig så fort som möjligt!

Haha, jag kan skratta åt detta.
Hur kan det ha blivit så här?

Det ska bli bättre. Jag tränar på det!
Tränar på att det ska bli bra. Tränar på att få känna lyckan.
Allt har sin plats och jag med.

 

Lära sig att bygga fallskärmar

Tillit kan vara svårt, jag har väldigt dåliga erfarenheter kring just tillit.
Jag har ett fåtal personer som jag kan lita på.
Mina fallskärmar består av familj, vänner och ekonomi.

Ekonomin har inte varit den bästa och är inte den bästa, men det är viktigt att veta hur man ska klara sig.
Det är också viktigt att ha personer som fångar upp en när man inte kan göra det själv.
Ibland kan det också vara skönt att låta någon annan känna åt en, om ni förstår vad jag menar.

Jag ser livet som ett stort pussel och om jag försvinner så blir det inte längre helt.
Jag förlorade en stor del i mitt pussel när Malin dog. Jag förstår inte hur jag har överlevt.
Idag är det exakt ett år sedan som hon dog och det är väldigt tungt.
När jag fick veta att hon inte levde mer så ville jag inget annat än att dö själv.
Dels på grund av min hemska period som jag var i just då men också för att jag förlorade en stor trygghet i mitt liv.


Jag måste fortsätta att härda ut trots att jag har fler dagar och nätter där jag bara vill dö än att fortsätta detta livet.
Jag vill ju som sagt aldrig gå igenom samma helvete igen. Jag vill bli belönad.
Så nu försöker jag finna mig i det som är och använda mina fallskärmar för att klara av detta livet.
Jag måste ständigt bygga på de fallskärmarna jag har för att de ska bli ännu starkare än förut som är av bättre kvalité än tidigare.
Mitt mål är att bli lycklig, men lyckan är ett pussel och att finna de rätta pusselbitarna kan vara väldigt svårt.

Det här är min bästa vän. Hon är en utav mina stora pusselbitar.
Jag har henne att tacka för att jag lever.
Hon är en stor trygghet för mig. Jag kan också gå ner på djupet med henne.
Jag kan vara liten i hennes armar. Hon lyssnar och förstår. Framförallt så har vi så galet kul ihop.

Vi alla har olika pusselbitar i vårt pussel. Jag vet inte vilka pusselbitar som du behöver i ditt liv för att finna din lycka.
Jag vet bara att livet är en dans på lego. Men man får aldrig ge upp. Så ta hand om varandra. För just DU är faktiskt det viktigaste i ditt liv.