Jag tror att vi får ett nytt skal när vi dör

Såg filmen: Every dog happens for a reason – A dog´s purpose.
Det passade ju bra till inläggets tema.
Filmen handlar om en hund som återföds fyra gånger i olika skepnader och raser och med olika ägare.

Vart tusan vill du komma tänker du säkert. Jo i dessa fyra olika skepnader så är det “samma hund”.
Om man ser till livet så tror jag att vår själ alltid kommer att gå vidare.

Jag känner också att folk som säger ” njut av livet, man lever bara en gång” har fel för det tror jag verkligen inte att man gör.
Vi är uppbyggda av energi och energi kan inte förstöras – bara omvandlas.
Så min kropp, den är bara ett skal.

Det här är ett ställe min själ bor i under en kort tid för att utvecklas.
Under min livstid så upplever jag saker som själen ska gå igenom.
Jag har inte mycket livsgnista egentligen, jag hatar de tuffa utmaningarna som livet har gett mig och fortsätter att ge mig.
Att utsättas för tuffa tester gång på gång kan göra det så svårt att man inte orkar leva längre.
Men får för mig att allting händer av en anledning, på gott och ont.

Jag har så mycket att leva för och målet är att jag en dag ska få må bra.
Inte bara för stunden, inte alltid, men att det ska finnas mer ljusa dagar än mörka. Just nu så är jag väldigt instabil.

Tänk dig att du ska göra ett prov i skolan. När blir du belönad?
Jo, du blir belönad när du klarat av provet.
Vad händer annars? Man får göra om – tills man klarar av det.

Samma sak är det med livet, du blir inte belönad för att du satt upp ditt mål, du blir inte belönad för att du ger upp.
Om jag ger upp det här livet så innebär det att jag måste genomgå samma resa igen. Jag vill aldrig börja om.

Jag måste göra allt för att inte ge upp, för jag vill aldrig uppleva det jag har upplevt igen. Jag vill bli belönad.
Det kanske jag inte blir nu, jag kanske blir det i nästa liv.

Men då ska jag inte behöva uppleva jobbiga saker, för jag har visat att jag klarade av det. Där är lite meningen med livet.

Du kan ge upp, men tro inte att du kommer bli belönad.
Jag tänker på mina vänner som tog sitt liv. Det kanske var en del av deras resa för att jag skulle bli påmind om att gå och krama och pussa på dom som jag verkligen älskar men också att för att jag skulle bli starkare. Man vet aldrig när människor i ens närhet dras ifrån en. Livet kan vända snabbare än man tror. 

Jag får också för mig att jag skulle möta Malin för att ta mig igenom mina svåraste perioder i livet och för att möta min största rädsla när hon blev för sjuk. Min största rädsla är att mista någon som jag älskar mer än allt. Hennes största rädsla var att känna sig oälskad och ensam. På så sätt korsas våra vägar och det är meningen.

Genom gator och vägar möts andra vägar.
Även om jag är på en låg punkt just nu så kommer det alltid finnas en väg tillbaka – genom nya val.
Jag har fått lära mig att en som har blivit kvar ska inte fly från sin smärta.

Man ska verkligen möta sin smärta för tiden kommer alltid ifatt. Försöka placera den på dom som älskar mig.
Man måste lära sig att bygga fallskärmar av bättre kvalité, mer om det i nästa inlägg ^_^