Kära 15-åriga jag – i väntan på operation

Du kommer snart att få ett besked som vänder upp och ner på dina planer de närmsta åren.
Du kommer inte närvara på skolan under 2,5 månader
Du kommer ligga på sjukhus.
Du kommer skälla på sköterskorna.
Du kommer få en grym överdos av morfin.
Du kommer ha ont och du kommer inte kunna vända dig själv i sängen.
MEN du kommer att kämpa.
Kämpa för att komma ifrån sjukhuset.
Kämpa för att det är det enda rätta.
Kära 15-åriga jag.
Det finns en sak som jag vill att du ska veta.
Du är inte ensam.
Du är inte ensam om att vara rädd, om att vara ledsen och det är okej.
Kära 15-åriga jag, det är okej att känna. Oavsett känsla. Det är okej.

Det besked som du snart kommer att få, kommer göra dig mycket upprörd.
Du kommer bryta ihop i sjukhuskorridoren.
Du kommer ha mycket tankar som snurrar runt i ditt huvud.
Du kommer snart att ligga i en sjukhussäng livrädd.
Livrädd för att bli förlamad och livrädd för att försvinna..

Kära 15-åriga jag, ensam är inte alltid stark, starkast är vi faktiskt tillsammans.
Du behöver inte vara tuff jämnt.
Du behöver inte bita dig i läppen för att inte gråta.
Speciellt en sak vill jag att du ska veta.
Du kommer att klara det.
Du kommer att ta dig igenom motgångar.
Tack vare din familj och tack vare dig själv.
För exakt 4 år, 11 månader och 4 dagar sedan låg jag inne på Malmö sjukhus för att genomgå en skoliosoperation.
Jag minns att jag skällde på läkarna för minsta lilla, jag mådde sällan illa men jag hade istället mycket ont.
Sköterskorna glömde ställa in pumpen till morfinet, jag fick för mycket morfin.
Dom ville koppla mig till en respirator för att jag andades så dåligt men jag sa nej.
Jag visste att jag hade rätt att neka läkarvård, och jag tänkte att om jag dör så är ingen gladare än jag. Men även det helvetet tog jag mig igenom
Kära 15-åriga jag, Allt har gått jätte bra och du håller dig fortfarande ovanför ytan.

Imorgon blir det att vakna i tid så att jag får en tid bokad till min läkare och en ny röntgen.

over and out

2 thoughts on “Kära 15-åriga jag – i väntan på operation

  1. […] skrev lite om min skolios i ett tidigare inlägg och tänkte återkomma till min […]

  2. […] som står mig närmast har varit svårare. Det tog mig även 6 år att börja acceptera att jag är stelopererad. Kanske är det en av alla pusselbitar som faller på […]

Lämna gärna en kommentar innan du går :)