Ibland älskar jag livet

det tuffa livet valde mig

Ibland älskar jag livet. Ibland. Eller, jag vet inte?
Oftast går hjärnan på högvarv och det blir oftast kaos i skallen.
Jag tänker ofta på allt som varit positivt och vad som är positivt nu, men också allt negativt som varit och allt negativt som är nu.
Ju mer tankarna snurrar så kommer jag väldigt snart till insikt om att de negativa sakerna väger betydligt tyngre.
De har en betydligt starkare påverkan på mitt liv.

I fredags var det inte så jätte svårt att äta, medans precis allt har tagit emot idag.
Nu när allt har gått åt rätt håll och jag verkligen börjat blicka framåt så rasade hela min värld samman när beskedet om Malin kom.
För innan beskedet nådde mig så tänkte jag att “nu är det äntligen min tur och möter jag hinder så ska jag minsann klara det, för har jag tagit mig så här långt så funkar det att ta sig igenom detta också”. Allt som då var så självklart känns som bortblåst. ena stunden så vet jag inte om jag vill detta livet längre.
Medans i nästa stund så ställer jag mig själv frågan om jag vill ge upp det som jag har nu och vad som ska hända framöver.

Varje hinder som i vanliga fall inte ens skulle kännas så jätte jobbigt känns nu högre än Mount Everest…
När man sprungit upp från backen till toppen, så känns det inombords när man äntligen har nått den.
Besvikelse över vad som väntar där, för en önskan inombords är att få komma till en annan värld.

Det är okej att inte vara gjord av stål hela tiden. Det får göra ont!, Det gör ont!
Att förlora någon nära vän som funnits i mörka tider är svårt.
Jag har insett att livet egentligen är jävligt skört.
När beskedet om Malin kom hade jag i tankarna att skita i allt och be om en sjukskrivning.
Thess mamma sa att det var bättre att jobba och det var det också.
Hur trött jag än är eller hur ont det än gör så måste jag kämpa vidare, annars är risken att man till sist blir för sjuk.
Det gör fortfarande otroligt ont, det är fortfarande otroligt tufft, men hade jag inte jobbat så hade det varit svårare att gå vidare i livet. Jag kanske får anställning, det är inte ofta såna chanser kommer.
Hade jag sjukskrivit mig vet jag inte om jag hade kunnat ta mig ut på arbetsmarknaden igen. Jag vill ju ha ett jobb i slutändan.

Jag har verkligen flera fina människor runt mig.
Thess är en av dom, Irene är den andra, Sofia är den tredje. Sofia har jag inte träffat IRL – än.
Får hoppas på att vi kan träffas lite längre fram, förhoppningsvis snart. 

Alla människor har ett ansvar gentemot varandra att kämpa – ett ansvar att aldrig ge upp.
Jag lever inte för att jag vill, jag lever egentligen för att jag måste.
Jag kommer alltid att vara sjuk…
Och jag måste ständigt vara på min vakt efter tecken på att jag är påväg ner igen och stoppa det i tid för att överleva..
försöka ta tag i det som kan bli en livsfara för mig själv.

För jag vet, att jag älskar livet. Ibland. Jag älskar dem omkring mig och de älskar mig. 

24/9 – 2016

Igår valde jag att gå ifrån jobb kl 12 då jag jobbade till kl 15 i torsdags.
Direkt efter jobb åkte jag till Glimåkra. Kom inte hem till Klippan förrän typ halv nio på kvällen. Det var verkligen välbehövligt att få träffa bästa vän igen.

Idag har jag visat en utdelare var han ska dela ut någonstans för de hade han ingen riktig koll på. Ni som följt mig ett tag vet att jag delar ut reklam på söndagar.

Nästa vecka tar jag ledigt ifrån reklamen. Thess kommer inte hem på fredag så då passar jag på att åka iväg till Göteborg. Ikväll har det inte hänt så mycket så jag avrundar detta inlägget.

Trött

LifeSucksSlutade jobba kl 15 idag, har varit fullt upp, jag gillar att ha sådär lagom mycket att göra. 
Man tänker inte på allt annat utan man fokuserar på nuet och vad som behövs göras.

Nätterna har blivit allt jobbigare, får knappt någon sömn och när jag väl får de så är jag uppe efter 2-3 timmar igen. Som inatt vaknade jag till kl 03 och jag la mig kl 00.
Jag ville inte gå upp då så jag låg kvar i sängen och när klockan ringde igen vid 07 så ville jag verkligen inte upp.
Eftersom att jag är på en skola så måste jag ändå hålla humöret uppe med ett glatt leénde.
Jag försöker verkligen och jag lyckas, men inombords är jag fortfarande trasig.
Hela min värld rasade när jag fick veta att Malin inte finns längre.. 

Försöker verkligen sysselsätta mig hela tiden men det är inte lätt alla dagar.
Försökte få tag i min läkare också men hon ringde som vanligt inte tillbaka.
Det var tänkt att jag skulle få en ny läkare, men eftersom att jag varken fått en ny tid till en ny läkare eller har hört vem som blir min nya läkare så vänder man sig till sin läkare som man senast hade kontakt med.
Nu vet jag inte vad jag ska göra riktigt, har ingen medicin kvar och inte haft på två dagar vilket inte är bra för jag känner redan att måendet åker längre och längre ner.
Får försöka göra nya tag imorgon och ringa psyk igen.

 

Spelkväll

Det var fullt upp hela eftermiddagen igår, sen åkte jag till min bror i Tyringe nästan direkt efter jobb och där blev det god mat, och lite spelande så det hände inte så mycket mer.
Satt ute på hans balkong och jag var bara tvungen att ta ett kort asså, nu ser man inte månen så bra på bilden dock.
14407747_10209201391565931_797981481_n


Har kommit på att det är väldigt farligt att kolla på wish. Även om det är väldigt billigt så blir det väldigt mycket i slutändan haha. Har dock inte beställt något därifrån än, men tänker sätta mig ner nu under veckans gång om orken finns.

Gjorde en beställning på en ny hårddisk till laptopen, Har en SSD disk på 250 GB men den är inte tillräcklig för mig, så valde därför att köpa en på 500 GB istället.
Sen har jag en stationär dator som jag ändå ville lägga in en SSD disk i så detta blir perfekt.
Den beställdes från netonnet av den anledningen att jag vill ha garanti om något problem skulle uppstå.

Bildkälla:netonnet

Bildkälla: netonnet

Skulle behöva lägga en beställning på ny medicin också, men eftersom att jag inte tar 100 mg / dygn på min Lamotrigin längre så vill jag inte beställa 100 tabletter som bara är på 50 mg/tabletten.
Nu tänker ni säkert att jag är dum i huvudet som skriver såhär.

Detta är ingen illegal beställning. Jag är helt enkelt för lat för att gå ner till Apoteket, tala om att dom ska göra en beställning av min medicin eftersom att den bara är en beställningsvara för att sedan gå tillbaka till Apoteket och hämta ut den. 
Jag använder mig av Apotea, där jag lägger en order på receptbelagd medicin, betalar och så kommer det hemlevererat som ett paket direkt till dörren. 

 

16/9 – 2016

Var hos kuratorn i tisdags.
Att prata om jobbiga saker har alltid varit svårt för mig.
Tar fortfarande en dag i taget och försöker göra det bästa varje dag.

Jag har aldrig velat visa mig svag, men det har på senare tid blivit allt svårare att försöka hålla masken.

Slutade jobba runt 14:30 igår och sen gick jag ut med Thess hundar, tog en kaffe med Thess mamma innan vi körde till Glimåkra folkhögskola och hälsa på Thess.
Det var hur trevligt som helst och då mådde jag riktigt bra, de är verkligen härliga människor där uppe.
Klockan gick och när det var tid att åka hem igen så kände jag ångesten som kom smygandes.
Jag vet inte hur jag ska göra för att inte få den jobbiga separationsångesten.
Nu efter jobb så ska jag hem en snabb runda innan det är tid att åka till Tyringe, ska ha spelkväll hos min bror.

Haft helt fantastiska elever nu på förmiddagen, jag trivs verkligen på mitt jobb.
Eller ja, de är ju bara praktik än så länge men största sannolikheten blir nog att jag snart är anställd.

Skulle egentligen behöva gå ner och boka tid till tandläkaren men energin har inte funnits till det.
Får göra det någon gång under nästa vecka.

Nu hinner jag inte skriva så mycket mer. Ska försöka uppdatera bloggen senare.

img_20160723_183858

 

11/9 – 2016

Det har inte hänt så jätte mycket de senaste, och eftersom att jag inte haft så mycket ork så har bloggen stått tom väldigt länge. När jag tappar motivationen för allt så blir tyvärr mycket lidande. Helgen har varit lugn. Käkade trasig mat i fredags och denna gången blev det rabarberpaj 🙂

Imorgon är det en ny vecka vilket för mig innebär att jag måste försöka lägga mig i tid.
Jag har fortfarande problem med sömnen, sover dåligt, vaknar ofta och ibland så är det som att jag sover fast jag är medvetande. Jag har testat de mesta i sömntablettsväg och problemet kvarstår, jag kan inte komma ner på kvällarna av någon anledning.

På tisdag ska jag till Ängelholm då jag har en kuratortid sen får man se vad resten av veckan har att bjuda på. Hoppas ni haft en trevlig helg 🙂

Bjuder på en bild från förra helgen som är på mig och bästa vän.

img_20160903_195520

 

Tandvårdskortet – en rättighet det hålls tyst om

tandvårdskortet-630x350
Jag skrev ett
tidigare inlägg om just tandvårdskortet och att det är en rättighet som myndigheterna har valt att hålla tyst om.

Jag fick äntligen hem det brev där det står att jag fått min ansökan godkänd.
Mycket jobb har legat bakom, detta har tagit ca 1,5 år att få rätt information.
Alla har sagt olika och när man väl skickat in papper som krävs för att rätt enhet ska göra en bedömning och fatta beslut så har jag fått hem brev om att mitt ärende inte hanteras av enheten. Min bror går till en privat tandläkare här i Klippan.
Jag fick prata med hon som sitter i receptionen och då sa hon till mig att ett läkarutlåtande plus en blankett skulle vara på sin plats.
Sedan skulle jag gå ner med det till tandläkaren personligen.

Återigen en besvikelse, för den skulle inte dit.
Eftersom att det var en fredag och tandläkaren inte var på plats just då så skulle hon återkomma efter helgen för att hon skulle prata med tandläkaren. 
Hon ringde mig den måndagen som jag blev lovad och gav mig beskedet att den skulle skickas till region Skåne – Enheten för tandvårdsstyrning.
Jag bestämmer mig för att vända mig tillbaka till psyk.
Går in med papperna där man anmäler sig för besök.
Jag hade ingen tid att registrera men jag förklara min situation.

När jag sa vart det skulle skickas blev hon förvånad att min läkare på psyk inte hade skickat den dit från första början.
Hon sa att hon skulle skicka iväg dessa papperna och jag tänkte inte mer på det.

Nu när jag äntligen fått allt godkänt så vill jag hjälpa andra som sitter i samma situation.
Blanketten för F-tandvård hittas här och mer info om de olika tandvårdskorten hittar du här.

Hon är mitt allt, ljuset i mitt liv.

Jag har börjat fundera mycket kring döden.

Jag är också övertygad om att vår energi som levt i vårt skal rör sig vidare till en annan typ av skal när vi dör.
något man brukar tänka på är att man kommer till nangijala när någon dör där man får träffa alla sina anhöriga, men Malin tillhörde ju den kroppen som hon bar men jag undrar verkligen om jag kommer hitta henne igen och få vara tillsammans med henne igen.
För vi kanske inte vet vilka vi en gång varit?
Har ni också tänkt så eller är de bara jag som är knäpp som går i dessa tankarna?

Jag har funderat mycket på det där, kanske får hon ett nytt liv nu när hon inte finns här fysiskt med mig, men hur ska man kunna veta vem som är vem i nästa liv?
Jag är fast i mina tankar, allt är så rörigt och jag kan inte tänka klart längre.

Det har gått 13 dagar sen hon gick bort och trots att jag jobbar så kan jag knappt le, jag känner mig känslokall att jag inte kan skratta. Jag bara bryter ihop när någon frågar hur jag mår.
Inget känns kul längre, känner mig bara så tom.
Jag är rädd för att söka hjälp, rädsla för att man inte blir förstådd eller att dom ser att jag mår så pass dåligt att jag är en fara för mig själv.

Jag har egentligen haft en bra helg, jag är rätt mycket med Thess, hon får mig att må så mycket bättre.

13687405_177533922668303_1687585101_n

Bjuder på en knasbild som vi tog med snapchat. 
14141659_10205694996334675_4191121245094730699_nI helgen har vi gjort trasig mat (hallonpaj) och den blev riktigt god. 

Trasig mat

 

livet är så orättvist

Nu när jag kom hem i eftermiddags och loggar in på facebook så ser jag att min älskade vän Malin inte orkade mer.
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta.

Jag visste att hon mådde dåligt. Hon var en av få som verkligen förstod sig på mig.
Att veta att hon inte längre orkade kämpa med sin psykiska sjukdom gör så jävla ont.
Jag trodde aldrig att hon skulle ta detta steget, bort från mig.
Allt är så oerhört tungt och tårarna slutar inte rinna.

Hade jag bara kunnat svara när hon ringde så hade jag kunnat förhindra allt.
Det är verkligen som Moa säger, gå och krama och pussa på dom du älskar. 
Man vet aldrig när dom kan tas ifrån er. Livet är verkligen orättvist.