The demons run circles

Var åter hos kuratorn igår, hon är verkligen bra, förstående, försöker hjälpa men jag känner mig så fruktansvärt iskall, trasig och vet inte vad jag ska göra längre.

Har försökt vända allt, har försökt att bara finna mig i att det är såhär.
Jag hade verkligen hoppats på att det skulle vända.
Som det alltid brukar göra efter ett tag – men nej.

Jag sjunker bara djupare och djupare ju längre tiden går.
Vi pratade b.l.a om känslor/tvångstankar. 
känsla som att “det kan kännas så – men IRL så är det inte så egentligen”.

Efter att vi avslutat samtalet och jag börjar gå mot busstationen så var det som att all energi bara försvann – återigen så vände allt på en sekund.
Trots att jag klarade mig ifrån att inte bryta ihop denna gången så gick hjärnan fortfarande på högvarv.

Jag fick såpass mycket spänningar i huvudet så det var nästintill omöjligt att hålla ögonen öppna, blev väldigt ljuskänslig.
Mobilen låg i fickan, men orkade inte ta upp den trots att den vibrerade.
Jag har sen en tid tillbaka slutat ha mobilen på helt ljudlös.
Behöver jag stänga av ljudet så är det vibration som gäller. 

Kommer hem, säger hej och går in direkt på rummet – återigen så in åt helvete ljuskänslig. Där gick mina sista krafter.
Jag hade inte ens ork att gå upp tre minuter senare för att äta.

Jag somna och sov till klockan 10 idag.
Känns fortfarande som att jag inte sovit på flera dagar. Hjärnan går fortfarande på högvarv och har gjort det konstant även idag.
Jag räknade ut att jag sovit i 17 timmar, men hjärnan har inte vilat, utan det känns som att jag sovit men ändå varit vid medvetandes. Ett tillstånd mellan vaken och sovande. 

Jag vet inte om jag ska falla tillbaka på ruta 1 och lägga in mig eller om jag ska fortsätta som jag gör nu tills allt bara går åt helvete.
Det känns som om att välja mellan pest eller kolera för jag vet att jag med största sannolikhet kommer att bli sämre även om det blir inläggning eller inte.
Jag blev sämre under tiden jag var inlagd sist så vad skulle detta göra för skillnad?
Vissa säger vila, slippa alla måsten. Det ändrar inte mitt mående…

Detta är en stor varningssignal som min kropp skickar ut – det är inte normalt för mig att bli såhär trött efter ett samtal. Detta är kroppens sätt att säga att du behöver ändå vila. 
Men jag har inte tid att vila, jag har inte tid att vara sjukskriven.
Men jag har heller ingen bra lösning på hur jag ska ta mig upp ur detta äckliga mörker som jag hamnat i. Vet inte om jag klarar mig länge till – inte denna gången.

Demons never really leave

Det är so sad att allt ska vara så tungt hela tiden alltså what is going on med mitt mående egentligen?

Jag har tagit mig upp ur många dippar förut men allt känns så meningslöst och så långt borta. 
Var hos kuratorn i fredags, kan inte beskriva om det gick bra eller dåligt.
Akutpsyk är inget alternativ.
Det kostar mer än vad de smakar och sen vet jag inte vad det skulle göra för skillnad.

Får se hur allt går.
Jag vill kunna se världen ur ett annat perspektiv – abstrakt istället för helt svart.

honestly am SO FRKN sick of being såhär destruktiv.
i can’t deal detta. 

Jag vet inte ens varför jag skriver såhär knas men men – maybe bcuz jag kan haha

Det svajar så jävla mycket i min själ just nu och om någon skulle veta allt som cirkulerar i mitt huvud så skulle dom bli skrämda för att my head is a very dark place ATM.

Det känns typ som om att demons never really leave, dom ba chillar och väntar på rätt tillfälle.

Skönt att man börjar 10:30 imorgon iallafall. 

Hoppas ni andra mår bra

Första dagen på jobb

Började jobba idag, så nu är man officiellt anställd på 50% – känns bra.
Orkar inte skriva om dagen idag, den har varit bra osv.
Det negativa är väl att jag inte fått så mycket sömn inatt vilket resulterade i att jag får försöka att stänga av rätt så mycket cuz lättirriterad.

Jag vet inte riktigt hur jag mår just nu – pendlat som fan de senaste dagarna.
livet gör mig orolig – mina känslor/tankar gör mig orolig.

Skrev av mig häromkvällen men publicerade aldrig det på bloggen cuz vet inte vem som läser min blogg och har delat den på en del sociala medier.

Var inne på MVK för några dagar sedan och läste lite i mina journaler.
Funderar på om man ska begära det i pappersform, man kan ju inte se allt via MVK.

De nio första sidorna är avgiftsfria.
Den tionde sidan kostar 50 kronor och varje följande sida kostar två kronor styck.

Har man mycket så kan de bli en stor utgift, vet inte hur mycket jag har – men det är en del.

Snart ska jag göra mig iordning för sängen och hoppas på lite sömn iaf

När man för ett tag sedan skickar massa sötbilder till bästa vän som är på henne och får tillbaka världens fulaste bild på mig.
Bråka aldrig med någon som har fula bilder på dig cuz det kan ju faktiskt bli roligt haha 😉


Hoppas ni andra mår bra.

2017

Galet att det är första januari idag och ett helt nytt år.
Jag har överlevt – ETT HELT ÅR TILL!
Hela detta 2016 har bara flugit förbi och jag tycker i helhet att det har varit skit rent utsagt!
Det positiva med detta året som var är att jag kommit till en bra arbetsplats med fantastiska kollegor.
Jag har även fått lära känna Sofia – och mycket mer.

Det finns så mycket positivt i mitt liv just nu men också så mycket negativt som har varit och som är väldigt svårt att hantera och bearbeta, förlorade två vänner på väldigt kort tid.
Jag kom till insikt om att de negativa sakerna faktiskt har vägt betydligt tyngre även om det händer så mycket positivt.
Det väger betydligt tyngre fortfarande
Man ska aldrig ta någonting för givet – ALDRIG!

Jag fick iallafall ett bra avslut på 2016 och en bra start på 2017, jag firade med finaste hjärtat – styrka.
Jag bröt ihop lite efter kl 00:00 . varför? – jo för att jag saknar samtalet från Malin.
Det gör ont. Det som gör mest ont är att veta att så många älskar mig.

För det hade varit lättare om man haft en långtidssjukdom och dör än att tvingas att göra det själv.

För likt cancer om man går med sin sjukdom för länge, inte får rätt hjälp i tid är risken väldigt stor att man dör.
Mina två vänner dog i en annan dödlig sjukdom – psykisk sjuk. 

Thess fångade upp mig igår och vi stod länge och kramades och pratade.
Jag kan fortfarande inte lova att jag klarar detta livet – Jag försöker så gott jag kan.

 

Gott nytt år på er!

Vill önska alla mina fina läsare ett gott nytt år och god fortsättning! ?
Var rädda om varandra och hoppas alla får en fortsatt bra nyårsafton.?

Idag likt som många andra nyårsaftons ska vi inte smälla raketer.

Det blir att fira med familjen, hjärtat och hennes dude och Irene.
Stefan och Lina samt Patrick och Hanna kommer också.

Ta hand om varandra.
Idag är de rätt jobbigt för jag kommer inte få något samtal från Malin vid tolv slaget – men får leva med sorgen.

positiva i det negativa

Det finns så mycket positivt i mitt liv just nu men också så mycket negativt som har varit och som är väldigt svårt att hantera och bearbeta.
Jag har kommit till insikt om att de negativa sakerna väger betydligt tyngre just nu även om det händer så mycket positivt.
Jag försöker verkligen vilja detta livet och igår skrev jag på ett anställningsavtal.
Jag kommer jobba 50% vilket är positivt.
För två år sedan så försökte jag ta mitt liv.
För bara några månader sedan skar jag mig själv sista gången.
Det är fortfarande svårt att stå emot, det kan låta galet men att bara ha rakbladen liggandes utan att självskada är ändå på något sätt en trygghet.
För två år sedan sa min dåvarande psykläkaren till mig att jag nog aldrig kommer ha ett riktigt jobb.
Här står jag idag. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att jag kunde få något jobb.
Jag har fortfarande en lång väg att vandra, den är krokig, jag måste fortfarande försöka vilja detta livet.
Jag har slutat hoppas men inte slutat kämpa – Än.

Var med hjärtat igår. Hon får verkligen en på bättre tankar, det känns som i hennes närvaro mår jag så bra, hon är det bästa som har hänt mig. 

jag har så mycket jag vill skriva men det försvann från skallen så jag avrundar detta inlägget. Hoppas ni andra mår bra. 

4 månader idag

Det börjar gå mot jul och snart är det nytt år.
Idag är det exakt 4 månader sedan som Malin blev en ängel och det blir allt svårare att ens existera.
Jag kommer inte få det där samtalet på jul där vi säger god jul till varandra.
Jag kommer heller inte få höra Malins röst som säger: Fan Jesse, vi har överlevt ett år till.
Allt gör så jävla ont, och jag är rädd att jag inte kan ta mig ur det svarta hålet denna gången.

Jag vill verkligen inte detta livet längre.
Jag har verkligen försökt vara glad, försökt vilja detta livet.

Var hos kuratorn i tisdags, jag kämpade verkligen för att inte bryta ihop denna gången som jag gjorde på föregående samtal.
Men när man får frågor som egentligen inte är svåra att besvara men som ändå blir som en fara blir jag som paralyserad.
Med det menar jag att jag inte vet om jag vågar svara ärligt på alla frågor, för jag är så rädd för att jag på ett eller annat sätt får LPT.
Frågor som tex:
Har du haft mycket suicidtankar? – det kan jag inte förneka.
Vad är det som gör att du är i livet idag? – jag är inte rädd för att dö, jag är rädd för att misslyckas och bli en grönsak.
Kan du lova att ta hand om dig själv tills vi ses igen i januari? – Jag kan inte lova något som kanske inte går att hålla, så nej.

Jag vet inte riktigt vad som hände där egentligen, jag brukar oftast säga jag vet inte, eller det är möjligt. Men här var jag ärlig och öppen med vad jag känner och tänker. 

10/12 – 2016

Begravningen var i tisdags, den var verkligen fin.
Kan fortfarande inte förstå att hon är borta.
Det börjar bli allt svårare att leva. Försöker verkligen vilja detta livet, men smärtan är väldigt stor. Jag vill egentligen inte dö, jag orkar bara inte leva, just nu existerar jag bara – men jag lever inte. 

En tråkig kväll som denna håller jag på med lektionsplanering. Känns som om att jag inte kommer någon vart fast att jag fått upp en hel del av mina framtida lektioner.

Theralen i tablettform börjar ge en positiv verkan och jag sover bättre än förut.
Hoppas bara på att de håller i sig.

Imorgon väntas jobb, sista veckan innan jag tar semester från reklamjobbet i tre veckor. Under tiden får jag fundera på om jag vill fortsätta eller om jag ska säga upp mig.
Behöver friheten med två dagars vila och att jag kan ha möjligheten att åka iväg någonstans. Har inte varit hos Berry på länge heller. Får hoppas på att det blir snart.

5/12 – 2016

jag har inte haft orken att uppdatera men nu tänkte jag göra en liten iallafall.

Min nya läkare på psyk verkar mer vettig iallafall. Synd att det bara är en hyrläkare.

I lördags åkte jag in till Helsingborg för att möta upp mamma innan vi drog vidare till Väla.
Sen hände det inte så jätte mycket mer egentligen.
Igår jobbade jag sedan lämnade jag mamma på stationen i Helsingborg för att hon skulle hem till Göteborg igen.

Idag vaknade jag kl 10 sedan gick jag ner till arbetsförmedlingen där vi gjorde en ansökan om aktivitetsersättning.
Sedan begav jag mig till jobb och slutade vid 16:15. 

Fick en bild skickad häromdagen och jag låter bilden tala för sig själv.
f-kassan_famlar_i_morkretJag hade jätte mycket att skriva om när jag såg bilden första gången, nu står det bara stilla i huvudet så jag låter bilden tala för sig själv. 

Imorgon blir det begravning för min fina vän. Känns så sjukt jobbigt.