Dagen som har gått

Det var trögt att komma upp ur sängen idag, ville bara vända mig och somna om igen. Så kvar över 8 fick jag ett ryck och klev upp, det blev lite stressigt då man ska vara på skolan halv nio på morgonen, men det är väl bara att vänja sig.

Förutom att dagen har varit seg men bra så har jag hittat tre st av mina usb minnen och minst två st till är spårlöst försvunnen. Hatar att jag lägger saker på ett så säkert ställe så att jag inte hittar det själv :'(

Nu blir det sängen och hoppas på en bra fredag och en bra helg.

 

Saker försvinner med tiden

1936727_220768080281_4368415_n
Jag satt och kolla igenom gamla bilder och hittade en bild av min stora syster, det gör ont att du inte finns i mitt liv mera.

du är ju inte här, det gör så jävla ont att vi två gled isär. :'(

Det var du och jag, allt skulle vi fixa,

men vad hände?

Du gifte dig, skaffa barn och helt plötsligt så försvann du bara

Vi var alltid så sjukt tajta, inget skulle raseras.

Vi har gått igenom så mycket skit tillsammans, jag trodde verkligen att vi skulle fortsätta på samma bana

Vi gick skilda vägar den natten och tårarna forsa, varför lämnar man någon som är så svag? jag behövde dig, men du svek mig,, du svek mig.

Jag älskar dig syster och det kommer jag alltid att göra men att vi tappat kontakten på det här sättet kommer nog bli svårt att förlåta.

Jag vet inte riktigt vart du befinner dig idag, men jag hoppas vi får kontakt snart.

När gräset faktiskt ÄR grönare..

Ibland behöver man förändra sitt liv – att ändra riktning eller lämna något tryggt kan innebära fantastiska möjligheter eller åtminstone en skön omstart. För ibland är ju faktiskt gräset grönare, vilket innebär att du blir lyckligare av att gå vidare och förändra din tillvaro. Våga! Det viktiga är bara att du först utreder hur du egentligen känner och varför.

För ca fyra år sedan så valde jag och pappa att flytta ifrån Staffanstorp.
Även fast jag blev nertryckt av mina lärare och fast jag knappt hade kompisar så var det ändå en trygghet i sig att bo i Staffanstorp. Jag ville inte alls flytta.

När vi flyttade till Klippan trodde jag att skolan fortfarande skulle gå åt helvete och jag trodde det absolut värsta. Idag kan jag inget annat än att älska det.

Jag hade en underbar klass som jag gick ut 9an med och jag fick väldigt bra lärare.
Jag höjde mina betyg från 0 till två MVG och 0 IG.
Nu när jag snart ska ut i arbetslivet så vill jag inte lämna det som jag känner mig trygg med.

När jag gick andra året på gymnasiet så fick jag en elevassistent.

Hon och jag klickade direkt och det kändes som om vi hade känt varandra hela livet.
Men så kom det där beskedet om att skolan inte kan ge henne fortsatt anställning för dom måste spara pengar. Det var som om min värld rasade.

Hon var det där trygga ankaret som fick mig att må bra och så slits det bara ifrån mig. Det känns som om allt som man kämpar för bara går förlorat. Så varför ska man kämpa när man alltid bara får motvind?

Man ska aldrig fästa sig så hårt till en person men i detta fallet så kunde jag inte låta bli.
Men om man ger upp då vet man inte vad som väntas senare, för trots att man kämpar i motvind nu så behöver det inte betyda att man måste kämpa i motvind hela livet?

Nej, jag tror inte att jag ska ge upp, inte riktigt än, för om jag bara går min väg och ser till så att jag mår bra, så kan allting bli bra till slut.

Om man inte vill ta hjälp för sig själv så ska man alltid göra det för dom som står bredvid, det är viktigt.

Elins föreläsning

Elin var 16 när mamman tog sitt liv.
Föreläsningen här, är en kortare version av hennes “riktigt” föreläsning som då är ungefär 60 minuter.
I den går hon in på djupare detaljer, visar bilder, använder sig utav musik och har efteråt en alternativ frågestund.


 

Jag tycker att alla ska ta sig tid  till att se henne. 

Om ni vill ha mer information om föreställningen eller föreläsningen så kan ni klicka in på “vi som blev kvar” på facebook