10392044_1208122416874_2467864_n

Änglarna har åkt på pisk
Gårdarna är grönsvarta
Och i Azalea kan man inte undgå att bli kär
Där går en som svär att allt du gör är gott
Mhm, ja, jag är din
Om du vill ha en idiot lägg din hand i min
Mhm, lägg din hand i min

Har ingen plats att kalla hem
I detta pissiga vårregn
Ett förortsgäng kapar en spårvagn hem
I vårkvällen
Provsmakar livets heroin
Mhm, och om du någonsin
Vill ha en idiot lägg din hand i min
Mhm, lägg din hand i min

Du kanske aldrig når det du vill nå
Men du når mig
Du kanske aldrig får den du vill få
Men du får mig

En bra dag

Dagen idag har varit underbar.

det började med att pappa väckte mig med kaffe, vilket var väldigt uppskattat, sen har jag, Jasmina, Helena och pappa varit iväg.

Pappa fiska medans vi andra satt och drack kaffe och käka kakor.

Tiden som jag fick med Helena idag var väldigt uppskattad och jag känner att vi hunnit med mycket.

Jag & Helena

Kvällen igår spenderades med min syster, det var trevligt 🙂 <3

lite senare blir det en kvällsrunda med henne sedan får man se vad som händer.

Först idag börjar jag känna av abstinensen men jag tycker ändå att jag har bra kontroll över det.
Det går väl över om ett par dagar, hoppas jag!

Mår mycket bättre

Idag ringde min lärare och var orolig över varför jag inte varit i skolan på två dagar.
Jag har pratat med henne och på måndag bli det skolan igen.
Idag har jag tagit mig tid med Pappa och Helena, den ensamtiden behövde jag med dom.
Jag mår så himla mycket bättre.

Det har faktiskt varit skönt att spendera mer tid hemma än att ligga helt ensam inne på psyk.
Jag har börjat öppna mig mera.
Framförallt, jag TOG HJÄLP!

Jag gjorde det inte för min skull, utan jag gjorde det för dom som står mig nära.

När jag överdosera på mina sömntabletter så berättade jag det för min syster.
Fast jag i det läget inte ville så berättade hon det för Pappa och Helena.
Det beslutet räddade mitt liv, Tack vare henne och min familj så lever jag idag.
Nu är det min familj som har hand om mina mediciner, inte jag, för jag kan inte hantera det själv just nu.

Som jag nämnt tidigare så har Elin varit en stor del av mig, hon har hjälpt mig att fortsätta kämpa.
I onsdags tappa jag gnistan och hade jag inte fått hjälp i tid, så hade jag säkert varit död.

Jag vill tacka alla för allt som dom har gjort för mig, för idag är jag glad att jag lever <3 <3

Kärlek till er!!

Idag ska jag hjälpa pappa med bilen sen går jag ner med min syster och handlar sen kör vi sons of anarchy maraton

Ha en bra dag allihopa för det tänker jag ha!

Ett steg mot rätt riktning

Idag gjorde jag ännu ett svårt val, jag har sedan en tid tillbaka gjort en s.k Hangmans Noose.
Idag gav jag bort den till mina föräldrar så att jag inte kommer använda den och så att jag inte har möjlighet att få tag i den.

Ett svårt val, jag skakar än, men jag vet att jag hade hängt mig om det fanns tillfälle till det.

Hangmans_Noose

nu finns inga hemligheter mer, nu finns inga utvägar mer, nu är det framåt som gäller.
Det krävs mod, det krävs jobb.

Men det kommer att vara värt det.

Jag vill inte dö, jag orkar bara inte leva, ge mig mer styrka

För någon vecka sedan, så hände det något inom mig…

Jag började känna av det där svarta. Det där mörkret som till och från intar min kropp.
Den här gången, känns det av mer än vad det har gjort på riktigt länge och det påminner om det mörker som intog mig för ungefär ett halvår sedan.
Det är inget som direkt har hänt för att jag ska känna så här, utan det bara kommer.
Kemiskt, så sitter det i kroppen

Allt börja tungt, i fredagsnatt så bestämde jag mig för att göra ett försök att komma ifrån verkligheten.
komma ifrån att tänka, bara göra.

Jag tog 6 st imovane (45 mg totalt) plus 2 zolpidem så totalt 55 mg hade jag fått i mig.

Jag minns inget efter att imovane hade börjat värka.
Jag minns inte lördagen, jag minns knappt söndagen.

Jag berättade för en nära vän vad jag hade tagit, hon blev inte alls glad.

Idag hade hon, pappa och Helena tagit tag i mig för att det skulle ske en förändring.
har man missbrukat en sak, då kan man få tankar om att göra det igen.

Vi bestämde att jag skulle lämna över ALLA mina mediciner så att jag inte skulle kunna överdosera

Dom tog mina rakblad så att jag inte ska skära mig mer, det är nog det jobbigaste som jag har gjort.

att inte skada mig mer när ångesten kommer, att inte fly längre, det är tungt att veta att dom redskapen som har fungerat länge inte får användas längre, det gör ont.

om man ska se det från den positiva sidan nu när jag skrivit om det negativa.

  • Min familj står bakom mig, dom vill hjälpa mig att må bra
  • dom vill att jag ska sluta självskada.

att pappa fick reda på att jag nästan var beredd att avsluta mitt liv gör ont, ingen skulle ju få veta att jag ville dö, jag ser det inte som ett självmordsförsök, det var ett rop på hjälp.
Men jag är stolt att ta det steget för det kan rädda mitt liv.

Det såg Angelica, och jag vet om att pappa och Helena har sett det också.

Nu måste jag härda ut min ångest,sluta få ut ångesten genom att skära mig för att sedan ladda in med ny ångest dagen efter. våga prata om mina känslor, lära känna sina känslor och inte vara rädd att prata om sina känslor. SLUTA FLY

tiden kommer alltid ifatt, och om jag inte gör något åt mitt mående och min depression så kommer det innebära döden för mig, och jag vill ju inte dö, jag orkar bara inte leva.

För Hur jag ska kunna förhindra så att mörkret inom mig inte intar min kropp, så måste jag våga söka hjälp! Nej, jag ska inte in till psyk i första hand, det är först om jag verkligen behöver det som jag väljer detta alternativet.
Jag har har valt familjen, familjen kommer se till så att jag mår bra.
jag vet att jag kommer lyckas, för jag vet att ensam är inte alltid stark, starkast är vi faktiskt tillsammans, vi är en familj och tillsammans kommer vi att kunna hjälpa varandra.

  • Medicinerna får någon annan ge mig
  • Sluta skära, tala ut om dina känslor istället
  • VÅGA PRATA

låter så jävla lätt , men för en såm ligger på botten är det väldigt svårt att ta sig upp.

airdroid

Jag testar en gammal mobiltjänst som man kan skicka sms/spåra mobilen/ringa e.t.c via webben fast nu har jag gått premium för en månad framåt bara för att se om det är värt pengarna.

Tjänsten heter Airdroid
15:- för en månad, det priset acceptera jag, det blir 38.99 för två års premium
(ca 278,16 Kr)
Det är rätt så billigt med tanke på vilka tjänster dom erbjuder.

Man kan till och med sätta mobilen i ett sånt läge där man ser vad som händer via kameran i realtid.
Skärmdump 2014-09-16 21.43.48

Jag kan nog rekommendera denna tjänst för den verkar bra, 29 dagar återstår, får se vad jag hittar för finesser 🙂

Nu blir det duscha och försöka sova (utan nattmedicin)

stress, stress och mera stress

Dagen idag har varit okej men stressig.
Jag har inget att stressa för egentligen utan jag känner bara en inre stress som inte vill bort.

I helgen har jag även fått erfara att man inte ska ta för hög dos av imovane, det resulterade i att jag inte minns något av lördagen.

Har även kommit på att jag måste sluta stressa, annars kommer jag gå in i väggen inom kort och det är verkligen inte bra för det har jag inte tid med.

Nu blir det att försöka varva ner och göra vid en elevdator som jag tagit med mig hem.

Dagens händelse och mina tankar just nu

Idag har jag varit och pratat av mig hos skolkuratorn.
det var skönt att prata av sig, en lättnad.
Och jag har kommit på det att jag har lyckats att hålla mig ifrån rakbladen på ett tag, men det kommer ta lång tid innan alla mina fula ärr läker, hoppas bara på att jag inte får återfall.

Den störta fienden när man är deppig och mörkret intar kroppen är att man är ensam, det är farligt att vara ensam när man mår dåligt.

och även om det inte är lätt alla gånger så är det viktigt att prata ut, det gäller bara att man har en person som man kan lita på. Men hur ska man då kunna lita på andra när man knappt vågar lita på sig själv?
Då menar jag inte att man sprider massa skit hit och dit utan det jag menar är att man har kontroll på sig själv…

Det är viktigt att kunna lära känna sina känslor och hantera dom.
Innan jag börja självskada fattade jag inte heller hur någon kunde välja att skada sig själv, det hjälper ju inte, o vips så var jag där själv.

Man undrar varför vi håller fast vid förväntningarna.. för det är bara dem som håller oss stadiga… Stående, Stilla.. Förväntningarna är bara början.. Det oväntade…är det som förändrar våra liv, man kan aldrig ändra det förflutna men man kan alltid ändra på framtiden.
Man får så att säga lära oss av igår, förändra idag och se resultat imorgon.

Finns det någon som kan leda mig fram?
Ge mig själ till att tro att min dröm kan bli sann.
Finns det någon som kan höra min röst?
Som kan hjälpa mig lätta stenen från mitt bröst?
Inga tårar tränger genom mitt skal!
Men jag undrar ibland om jag är dömd ifrån start.

Imorgon blir det Staffanstorp en snabb runda sen får man se vad helgens festligheter har att bjuda på

Over and out

Psykvården är ett skämt

Jag har sen en liten tid tillbaka gått på zolpidem som ska hjälpa mig att sova.
Jag ringde till min läkare då jag ville ha något som är något starkare än zolpidem för min kropp börjat vänja sig. samt att jag ville ha fortsatt utredning för att se om jag har asperger eller inte.
Hennes kommentar var till det att nä du behöver ingen vidare utredning för asperger har du inte och du behöver inte mer hjälp än vad du har fått nu.

Hon har ingen rätt att säga att jag inte får göra en vidare utredning, hon har ingen rätt att säga att jag inte behöver mer hjälp.

Jag behöver all hjälp jag kan få, jag kanske inte har asperger, men om jag nu har det så kanske det kan ge en förklaring till varför jag är deprimerad.

åter till mina sömnpiller…. jag fick imovane utskrivet som var på 7.5 mg, ja jag kan ju säga att jag sov gott på dom, minns inte ett skit av dom heller.

psykvården idag är ett skämt!

nu blir det att gå och dejta sängen efter en jobbig och stressig dag

Natti