Jag lever för att tillhöra

Jag lever för att tillhöra, jag tillhör många och mycket, olika från stund till stund.
När jag är själv och inte har något att göra som jag brinner för tillhör jag inget och ingen och tankar börjar snurra.
Jag fattar inte varför livet ska va så jävla kämpigt och jobbigt hela tiden.

Min vän förlorade sin andra halva för 8 dagar sedan i cancer. Jag tänker direkt tillbaka på det jag har varit med om.
Jag förlorade två vänner i självmord. Tanken på att mista någon är hemsk och känslan när man mist någon går inte att beskriva.
Det får en att tänka på vad man egentligen har, ännu ett tungt uppvaknade om att man ska gå och pussa och krama på dem som man verkligen älskar – man vet aldrig när någon tas ifrån en. Livet kan vända snabbare än man tror.
Det som var så positivt i somras blev bara bortblåst, han var nästan fri från cancern och så kom det här.

Jag blir ledsen av dåtiden, jag blir skrämd av nutiden och blir förstörd av hopplöshet inför framtiden.
Jag är på konstigt humör idag, vet inte riktigt hur jag ska beskriva hur mitt humör är.
Jag är lugn och tillfreds, men jag mår inte bra, snarare tvärt om.
Känner mig lite oklar i huvudet, någon form av acceptans att just nu är det väldigt mörkt i huvudet.
Jag kan försöka beskriva känslan som om att man är tillbakalutad mot tryggheten i att jag är trasig och känner mig ensam i mitt helvete, fast att jag vet att jag aldrig är ensam.
Det är svårt att förklara men just nu älskar jag varje mörk känsla jag har inom mig samtidigt som jag bara hatar den.
Låter de knasigt? – ja det är knasigt också – jag är knasig.

 

Kalla fakta – Fallet Sannah

Kollade på Kalla fakta i måndags och det handlade om en tjej på 15 år som anmälde en våldtäkt, men det slutade med att hon själv blivit dömd för att ha hittat på allt och fick betala skadestånd till gärningsmannen. Kalla fakta kan noggrant påvisa fel i utredningen som talar för att Sannah inte ljuger utan att hon talar sanning. Det fanns även allvarliga skador i underlivet och blåmärken på benen. Polisen menar att hon orsakat skadorna själv. Hur sjukt låter inte det?

Allt tog också en vändning när gärningsmannens kompis lämnar in en bild på en chatt (ett halvår efter händelsen) där det då stog att hon skulle ha erkänt att hon ljugit om våldtäkten.
Vem som helst kan starta upp ett fejk-konto på en sajt i någon annans namn.
Det var ingen som följde upp det och verkligen kollade om det var äkta eller inte.
Gärningsmannens kompis är dessutom dömd för 30 fall av bedrägeri.
Sen sitter man inte och psykar ett barn och kräver en rekonstruktion av våldtäkten, helt jävla idiotiskt.
Dem har gjort så mycket fel i denna utredningen. Jag finner verkligen inte några ord för det.

Hon hade heller inte rätt till någon juridisk person, vilket gärningsmannen hade.
När Kalla fakta försöker få tag i dessa åklagare, advokater och poliser avböjer de flesta att ställa upp på en intervju.
Det som händer här är att samhället skickar ut att det är okej att våldta och att det är okej att skydda en gärningsman.
För det är precis vad dessa åklagare, advokater m.m har gjort. Dem har skyddat gärningsmannen.

VARFÖR ÄR INTE DETTA KRIMINELLT??? Alla (nästan alla) vet att våldtäktsmän inte är kända för sin utmärkande självdistans. Felsystemet som vi har just nu är enbart grundat på okunnigas fördomar om våldtäkt, för det är precis vad lagstiftarna, advokaterna och domarna är, OKUNNIGA.
Systemet tycker det är okej att våldta så länge du själv inte tycker att det är en våldtäkt. Jag skulle kunna skriva så mycket om detta men jag tappar ord, det går inte att beskriva hur sjukt vidrigt vårt felsystem är och hur hemskt det här är.

Kolla på programmet och våga ta debatten om det här, för det här är inte okej!
Det är samhällets förbannade plikt att hjälpa de som utsätts för brott!
Många tycker att metoo var överdrivet i slutet för att det pratades om det, detta är ett bevis på att metoo faktiskt behövs, för då ser vi hur många de faktiskt är och att detta måste få ett slut.
Jag undrar om de som lett denna utredningen hade tagit ett likadant beslut om det hade varit deras egna dotter det handlade om… Jag tycker att detta bör utredas på nytt och att även de som varit inblandade skulle ställas till svars.
Enligt lag så är det olagligt att skydda en brottsling, men det verkar vara exkluderat i detta sammanhanget.

Direktlänk till kalla fakta hittar ni här.

Det gjordes en insamling för Sannah, i syfte att betala av hennes skadestånd.
Jag var med och bidrog. 14.000 kr blev insamlat och insamlingen är numera avslutad.
Det var 1,3 tusen människor som gick med i insamlingen men det var bara 89 st personer som skänkte.
Det tycker inte jag är så mycket faktiskt.

Bildkälla: Sverigesradio.se

 

sömn som uteblir

Fick ingen sömn inatt så jag var på jobb redan lite efter kl 9, fått en hel del gjort idag även om jag inte har fått gjort lika mycket som jag velat, energin har inte varit så jättehög idag.

Jag älskar verkligen mitt jobb, mötte chefen i korridoren imorse när jag var påväg till mitt arbetsrum idag och hon möter mig med ett leende och en kommentar som löd: kul att se dig på jobb idag och att du är frisk.
Det var en kommentar som verkligen gjorde min dag.

När jag kom hem så var min energi slut, fick sömn på 3 timmar iallafall. Måste försöka göra något åt min sömn, det funkar inte riktigt att ha det såhär längre.

hoppas ni haft en bra helg och en bra måndag.

summan av kardemumman av de senaste psykologmötet

Jag vill skriva av mig. Jag behöver göra det, men vet inte vad jag ska skriva.

För ett tag sedan så hade jag tid till en psykolog i Ängelholm som är typ helt dum i huvudet.
Det kommer sluta i att jag ska göra en anmälan till patientnämnden.
Vid första samtalet så kändes det inte alls bra när jag gick därifrån, jag var totalt förstörd mer eller mindre och därför så kändes det bättre att ta med mig någon vid nästa samtal.
Var på ett möte med psykologen tillsammans med min vän som även är en arbetskollega och det första hen säger är hur opassande det är att min vän är med mig och att min vän inte var från habiliteringen. Det påtalar psykologen säkert 8-10 gånger. Hen börjar med de och avslutar samtalet med det.

Jag och min kurator har tydligen en felaktig föreställning om att samtalsterapi är till för alla människor och att jag behöver en sjukgymnast som ska lära mig att sätta ord på känslor, psykologen tyckte även att jag ska börja hitta nya människor som jag kan umgås med 2-3 gånger i veckan för att jag ska släppa föreställningen om att man inte kan lita på andra människor för annars skulle jag inte komma vidare i livet.

Psykologen predikade även om att jag måste lära mig att äta och sova samt att hen inte är någon slaskmossa till mig vilket är ett rätt roligt uttryck, slaskmossa har jag aldrig hört förut.
Jag kämpar verkligen med att försöka äta bättre och jag måste verkligen få rätt på min sömn.
När vi tar upp att min diagnos inte känns rätt så tyckte hen att det inte är något man skulle ifrågasätta och att vi är olika när det gäller det som kallas “teoretisk begåvning.”
Sen tyckte hen att bara för att jag skrev ut mig från psyk i somras så tar inte jag emot den hjälpen som jag behöver fast det inte alls handlade om det.
Så summan av hela kardemumman för att det inte ska bli för långt inlägg är att, jag är inte deprimerad, har en felaktig föreställning om att samtalsterapi är till för alla och att jag istället skulle meditera och därigenom lära mig att sätta ord på känslor, äta och sova rätt och knyta nya kontakter med människor och då mår man bra. Psykologen tog inte mig på allvar när jag talar om att jag knappt vill detta livet längre och att jag har ett självskadebeteende som är svårt för mig att bryta.

För övrigt så vet jag inte hur jag ska uttrycka mig om hur jag mår, vet knappt vad jag känner, vet ingenting utom att jag mår skit. Jag har nog börjat få lite struktur på jobbet nu med alla saker som jag behöver göra, något positivt iallafall. Göra-listor är bra skit.  😛

orkar inte skriva mer just nu men det är vad som hänt under den senaste månaden, velat skriva så länge men kraften finns inte riktigt där.

 

Nytt år – Nya tag

Hej då 2017. Du kom – och du gick. Ses vi igen? Förmodligen inte…

Under mitt år har det skett många positiva saker men också väldigt negativa.

Jag fick tillbaka min tjänst på skolan i Oktober vilket blev en stor lättnad på många plan.
Det har blivit nya förhållanden. Med vänner, bekanta.
Slut på vissa förhållanden som inte ger mig något.
De har kommit och de har gått, precis som du 2017.
Dig lär jag troligtvis aldrig möta igen, men du kommer finnas med mig som ett minne.
Precis som personerna som kom och sedan försvann.

Det senaste året har inneburit många insikter som jag aldrig tidigare reflekterat över.
Jag har fått se livet ur ett annat perspektiv mycket tack vare det givande samtalet med Elin i somras.
Jag har hela tiden kämpat för en nivå som jag inte kunnat hålla vilket jag fick känna på i somras när det blev så illa att jag självmant ville ha en inläggning.
Inläggningen varade ju inte så länge och en insikt jag har kommit till när det gäller att läggas in på helt fel avdelning är att jag hellre sitter på rättspsyk och “vårdas” (förvaras) tillsammans med dömda än att tillåta låsas in på en sluten psykotisk avdelning igen.

En annan insikt 2017 är att man ibland måste sänka garden och acceptera att man inte kommer kunna lita på människor.
Detta året har varit långt ifrån bra trots stunder av ljus.
Jag har dock några enstaka som jag kan gå på djupet med och de håller jag hårt om även om min handling oftast har blivit att man avvisar någon för att skydda hen mot mina orkaner.
Jag hann inte bli stark i mig själv detta året heller, Sökt styrkan i någon annan för ofta…
Styrkan har ökat men inte tillräckligt för att må okej.
Jag har däremot fått flera fallskärmar runt mig som gjort att det har känts lite lättare att leva – delvis.

Jag tänker inte ha några nyårslöften för de bryter man allt för ofta, istället så kommer jag sträva efter mål, sänka kraven, hitta tilliten och tryggheten i mig själv framförallt.
man kan hitta en stor del av sig själv i någon annan och det är nog det som format mig till den jag är idag – delvis.

Men det är viktigt att finna vem man är och vem man vill vara i sig själv också.
Jag går ju på lågenergi nu för tiden i mitt liv, är faktiskt så himla orolig för att jag ska dippa så hårt en dag att jag gör slut på det.
vågar knappt viska fram att jag inte vill mer, men jag vet inte hur jag ska orka leva med tanken att jag ska leva.
Jag har tyvärr fått en idiot till psykolog så får se vad man kan få för hjälp från samhällets sida, men framförallt så kommer jag använda mig av mina fallskärmar. Det är ju så att för att en person ska kunna hjälpa en så måste personen veta hur det är när man är på botten.

Julen spenderades med familjen och vi var hos lillasyster. Var riktigt mysigt faktiskt.

 
Den 26 december åkte jag till mamma och kom hem den 1 januari.
Träffade min bror och hans tjej och fick mysa en hel del med mammas lilla hund.
Fick ensamtid med mamma vilket har varit välbehövligt.

Lilla Elvis (mammas hund) var verkligen livrädd för alla raketer så största delen av söndag kväll så låg han tätt intill mig.
Raketer borde förbjudas.. Hoppas ni hade en bra jul och nyår.

lite update osv

Förra veckan har gått betydligt bättre än förra igen, känns som att jag är hyfsat på banan.
Ångesten har däremot varit rätt hög, men ställer för höga krav på mig själv i guess.
Jag har dock sjukt mycket som behövs göras på jobb just nu.
Jag följer min lista och stryker efterhand.
Det som jag inte hinner med tar jag inte med mig hem längre.
Jag backar långsamt från väggen och jag är på god väg. Heja mej 🙂

Jag är fortfarande väldigt trött i kroppen osv men jag har tagit igen sömn – skönt.
Mitt mående är så weird för igår var en helt okej dag, jag bara kände mig allmänt glad, det höll ju inte så länge men passade ändå på att njuta.Det är inte helt mörkt idag, jag vill inte dö idag iallafall.

I övrigt förutom jobb osv så har jag browsat black friday sales när den var.
Köpte en ny licens för Office 365, en ny stationär dator och lite onödigt skit från wish.

Min laptop som jag köpte för typ 8 månader sedan behövde skickas till Tyskland för service. Har haft sån otur när det gäller att köpa bärbara datorer. Jag fick ut zolpidem på 5 mg. Det är tydligen min f.d psykläkare som skrivit ut dem till mig och hon verkar inte bry sig om vad som står i mina journaler. Har iallafall något att sova på, känns skönt.
Kommer inte kunna missbruka dem anyway.
Har inte så mycket mer att skriva om atm. Hur mår ni?

summa av kardemumma på veckan hittills

Tisdagen blev inte riktigt som jag tänkt mig.
En hjärna som gick på högvarv, ett psyke som börjar bli totalt kaos igen.
Sömn som inte funkat. Vad kommer härnäst?

I tisdags morse så vaknade jag till vid halv 10 och kunde knappt öppna ögonen.
Det var ett sätt för min kropp att tala om för mig att verkligen stanna upp.
Jag har vetat att jag måste sluta stressa osv ett tag men min kropp bestämde sig för att typ släcka ner. Den ville ha vila och inget annat.
Min hjärna var typ done med allt. Jag vill inte stanna upp för att tänka eller känna för de gör så fruktansvärt ont.
Svårt att hålla masken uppe just nu.
Gjorde ett försök att gå till jobb trots att jag knappt kunde hålla ögonen öppna.
Resultatet blev tyvärr att jag fick backa två steg och lyssna på min kropp. Jag gick hem och sov och fick några timmars sömn.
Trots att jag sov i flera timmar så var jag fortfarande lika trött när jag vaknade.
Jag försöker så mycket till att finna balansen men den balansen är svår att finna i nuet.

Igår jobbade jag hemifrån. Fick en del gjort även om jag ville hinna med att göra mera. Min hjärna har bestämt sig för att ta igen sömn.

Idag har jag varit på jobb men är långt ifrån topp. Vill inte vara jag, vill verkligen inte.
Jag blir ledsen av dåtiden, jag blir trött av nutiden och blir förstörd av hopplöshet inför framtiden. Är typ rädd för att prata med människor för att jag är rädd att människor ska förstå hur trasig jag är, vill inte visa att jag mår såhär.

Det värsta är att jag inte vet hur jag ska ta mig ur det svarta. De ska bli intressant att veta om jag kommer få ut några sömntabletter för min sömn, tvivlar på att jag kommer få det men behöver något att sova på, detta är inte hållbart.

Imorgon blir det jobb igen.

Hur mår ni?

Life update osv

Länge sen jag skrev här sist.

Det är så mycket som jag velat skriva om men har inte riktigt velat skriva ut det här på bloggen.
Ibland ska man hålla saker privat bara.

Hur mår jag då?

Rätt okej igår. Idag – mindre bra.
Känner mig ledsen, lättretlig, ångest, trött. Från något negativt till positivt.
Jag fick en nyanställning på mitt gamla jobb igen.
Jobbat där ett tag nu och jag har för mycket att göra. Men det är kul, älskar verkligen mitt jobb.
För övrigt så avskyr jag mitt känsloliv och att allting alltid måste kännas så jävla mycket hela tiden.
Jag är ju en känslomänniska utan mellanläge…
Jag har ansträngt mig så mycket jag bara kan för att acceptera mitt känslotillstånd men för det mesta har majoriteten av mina tankar kretsat kring varför jag mår som jag gör.
Varför jag måste ha ett psyke där det ibland känns som ett allmänt lidande för att i nästa sekund känna mig som bäst i världen. Den här balansgången är svår att gå och de suger.
Jag vet att det bara är en känsla men det känns som att detta tillstånd kommer vara för alltid och om inte annat att jag alltid kommer ha perioder av det här och det är outhärdligt.
En vän till mig ska försöka hjälpa mig med att hamna rätt inom vården, så att jag får en samtalskontakt som förhoppningsvis ska leda till något som gör att jag hittar min väg tillbaka. Jag är öppen för det mesta och funderat mycket kring KBT.
Jag vill lära mig mer om just tanke-känsla-handlingspyramiden.

Exempel:

Tanke: Jag har svårt att lita på människor.

Känsla: Jag mår dåligt över att jag inte vågar lita på människor.

Varför vågar jag inte lita på människor?
Jo när sveken upprepas så blir det så att man inte vågar lita på någon för att man vet vad som hände sist.

Handling: På grund av brist av tillit så avvisar jag människor.

Är det någon av er som har erfarenhet kring KBT och kanske till och med gått i KBT?

senaste månaderna så har det börjat komma en ny förändring dock.
Jag har emotionellt öppnat upp mig för människor igen, bara några enstaka.
Jag tar det fortfarande rätt så lugnt, håller det mesta av kaoset inom mig, men jag visar lite av alla känslor jag har inom mig, småsteg men framsteg.

Jag saknar fortfarande någon form av identitetskänsla.
Har alltid gjort, men hoppas att jag inte alltid kommer att känna såhär.
Jag hoppas ju på att kunna hitta min plats i livet  där jag mår bra. Hur mår man bra?
Jag har gått så länge med min fasad att jag knappt vet något annat.
Är inte helt fair mot mig själv även om många pusselbitar har trillat på plats.
Försökt intala både mig själv och andra att jag mår prima ballerina och gömt den jag egentligen är. Det har känts nödvändigt för att jag förlorat människor på grund av hur jag känner, på grund av mitt dåliga psykiska mående.
Vill inte förlora fler människor på grund av de…

Försöker intala mig själv just nu att morgondagen blir bättre, nu blir det en dusch och sedan invänta lite sömn.

Hoppas ni mår bra! ❤️

Mitt huvud = Blubb Blubb..

Jag har så många fina människor runt mig, trots de så är mitt mående som ett stormande hav.

Jag vet ju egentligen att demons never really leave.
Börjar bli så tröttsamt bara att gå från att må helt okej till att bara bryta ihop – for no reasons.

Det finns så sjukt mycket jag behöver jobba med/bygga upp/laga eller lära mig leva med.
Det här med sorgbearbetning är inte min grej. Jag behöver nog ta hjälp på de området.
Minnas kommer jag alltid att göra, men sorgen tär sönder mig. gråter när ingen ser – det blir bäst så. Känner för mycket.
svårt att acceptera att människor som en gång lämnat aldrig kommer kunna komma åter.  Saknad gör ont.

Om man ser till livet atm så är allt påväg att ordna upp sig igen, får snart tillbaka min tjänst på skolan. Det känns skönt.
Har världens bästa och finaste kollegor där.
Inser att jag har det rätt bra för tillfället men ändå är jag inte lycklig – jag är inte fri.
Jag vet inte riktigt hur jag ska komma dit för jag känner allt för ofta att jag inte kan vara jag, är fortfarande rädd för mig själv sometimes.
Jag har haft så många mål men ser typ ingen framtid, att jag ska leva hela livet och på något sätt bli frisk på vägen är för mycket för mig.

Jag behöver a rest just nu för min hjärna = blubb blubb.

lika ointressant inlägg som alltid – wow vad jag är positiv idag.

Bildkälla: depressiva döden

Hen vill släppa in någon, men den som hyr ska vara beredd på det värsta.. Eftersom det kan sluta med att den människa som släpps in inte orkar med orkanen uthyraren bär på, och så småningom flyttar.. Och det vet uthyraren såklart.. Det är därför hen hyr istället för ge en permanent bostad.. För hen vet att de aldrig stannar länge.

Det är därför man har så få människor som man kan gå på djupet med, för människor orkar inte med mina orkaner.