Den minuten som du vill ge upp, ställ frågan varför du höll ut så länge

Var hos syokonsulenten idag och pratade om en praktikplats i HBG.
Han ska ringa dit och jag hoppas verkligen det finns plats.

Kom in på det här med mitt mående vilket kändes lite jobbigt men samtidigt en lättnad.

Jag är den som tar åt mig väldigt mycket om hur andra mår vilket många anser det som positivt men också väldigt negativt.
Jag är källarmänniska mot mig själv men balkongmänniska mot andra. 

Många säger att jag tar åt mig på tok för mycket och gör den jämförelsen att hur skulle det bli om man tänker på alla dom fattiga barnen som knappt har någon mat och vatten o.s.v ,Jag tycker det är en dålig jämförelse och jag tycker inte man kan jämföra mitt mående med någon annans.

Jag får ofta höra att “du gräver ner dig själv, du kan inte hjälpa någon annan när du själv faller”.

Jo det går, för hur långt ner i botten har jag inte varit förut och ändå lyckats ta mig upp? det har varit svårt men vem sa att livet är enkelt?

Om någon t.e.x berättar för mig att “jag orkar inte längre, jag vill ta mitt liv” då kan jag inte bara blunda för att en person mår dåligt.

Även om det inte är mitt problem så blir det MITT problem!

Jag borde kunna hantera såna här situationer att hjälpa en person som mår så pass dåligt eftersom att jag själv försökt avsluta mitt liv två gånger.

Men jag vet helt enkelt inte hur jag ska hantera det och man är alltid rädd för att säga fel, säger man fel kanske man förlorar personen.
När min tjejkompis mådde så pass dåligt för ett tag sedan så hade jag den där äckliga rösten som ekade i mitt huvud “det skulle vara mitt fel om hon dog”

Många tycker det är fel att tänka så men hur hade du själv tänkt om du hade en som stog dig väldigt nära som du verkligen inte vill förlora?

Något som har lyft mig väldigt mycket är att jag fick kontakt med Elin.
Hennes ord och hennes stöd har betytt oerhört mycket för mig!
Även om vi har haft lång (och fortfarande har) mailkontakt med varandra utan att ens ha träffats så är hon för mig en väldigt viktig person idag.

Hon är min förebild!

Hon fick mig att ta hjälp! För hon vet själv hur påverkad man kan bli eftersom att hon förlorade sin mamma i självmord.

Man har ett stort ansvar över sig själv, men även för de som står en nära.
De måste leva sitt resterande liv med alla frågor som,
– Tänk om vi gjort så här..
– Nej, tänk om vi gjort SÅ HÄR istället.
– Vad gjorde jag/vi för fel?
– Varför, varför, varför.

I sin tur kan de leda att de blir sjuka.
Om man inte vill ta hjälp för sig själv så ska man göra det för dom som står bredvid!

The minute you thing of giving up, think of the reason why you held on so long!

Hör även massa tjat om att jag ska äta, “hur ska du orka om du inte äter?”
Jag har verkligen inte valt detta och jag försöker att få förändring på allting.
Allt tar tid och min magsäck är väldigt liten.
Jag mår illa varje gång jag äter men jag spyr inte.
Jag har ätit två gånger idag och det är jag lite stolt över, jag ska vara glad om jag kan äta minst en gång om dagen. Hur klarar jag mig då? Jo kroppen vänjer sig precis som allting annat!
Jag har även svårt att släppa det som varit, det finns personer som man saknar så oerhört mycket och det är ännu inte bearbetat.
Jag vet att man inte ska kolla i backspegeln allt för ofta men det är så svårt att låta bli.

10698450_10203480823054897_8496782013778231822_n
Men det sägs att tiden läker alla sår, och det kommer finnas kvar ärr som aldrig försvinner!
fokusera på framtiden (framrutan) och se bakåt i backspegeln enbart för att lära sig av dåtiden, för det finns en mening med precis allt som händer och du är aldrig ensam!

2 thoughts on “Den minuten som du vill ge upp, ställ frågan varför du höll ut så länge

  1. ❤️❤️❤️

  2. ❤️❤️❤️

Lämna gärna en kommentar innan du går :)