Min fina vän, glöden finns hos dig än.

Du snurrade min planet, hela mitt solsystem.
Du står vid min sida när stjärnor faller fel.
Själv ute i rymden och försöker följa kanten.
Försöker ta mig upp när allt täcks av mörker.
Tappar nästan balansen, försöker greppa luften.
Du ser när jag ramlar och tar emot mig när jag faller.
Bygger upp mina broar, tänder elden på min fackla.
Lyckan som kommer blir inte till aska.

Min underbara vän, du är anledningen till att jag försöker.
Tankar bryter ner mig paniken får aldrig slut, så fort jag ser dig Lättar bördan på en minut.
Velat lämna nått stort glömma bort hur man andas.
Föralltid skulle blekna och hjärtat skulle stanna.
Drunknar nästan på botten, du blev min livlina.
Vill lätta mitt hjärta men nått säger stopp.
Glaskulan fryser, ödet var en gissning.
Vad jag gått in på, fattar inte riktigt?

Tog dig under mina vingar, har aldrig blivit lurad.
Även om det känns som att man är ensam instängd bland murar.
Efter regn kommer solsken jag vet det är sant.
I negativt bor positivt, jag ser det ibland.

Visst känner jag skuld, visst känner jag ånger.
Kanske var efterklok, har hänt så många gånger.
Måste börja ta lärdom, lära mig av misstag.
Inte fastna i gårdagen, imorgon är en ny dag.

Lättare sagt än gjort men jag vet att det går.
Facklan som du tänt kan aldrig bli till aska.
Sida vid sida, vi står alltid bakom varandra.

Lämna gärna en kommentar innan du går :)