Jag vill inte dö, jag orkar bara inte leva, ge mig mer styrka

För någon vecka sedan, så hände det något inom mig…

Jag började känna av det där svarta. Det där mörkret som till och från intar min kropp.
Den här gången, känns det av mer än vad det har gjort på riktigt länge och det påminner om det mörker som intog mig för ungefär ett halvår sedan.
Det är inget som direkt har hänt för att jag ska känna så här, utan det bara kommer.
Kemiskt, så sitter det i kroppen

Allt börja tungt, i fredagsnatt så bestämde jag mig för att göra ett försök att komma ifrån verkligheten.
komma ifrån att tänka, bara göra.

Jag tog 6 st imovane (45 mg totalt) plus 2 zolpidem så totalt 55 mg hade jag fått i mig.

Jag minns inget efter att imovane hade börjat värka.
Jag minns inte lördagen, jag minns knappt söndagen.

Jag berättade för en nära vän vad jag hade tagit, hon blev inte alls glad.

Idag hade hon, pappa och Helena tagit tag i mig för att det skulle ske en förändring.
har man missbrukat en sak, då kan man få tankar om att göra det igen.

Vi bestämde att jag skulle lämna över ALLA mina mediciner så att jag inte skulle kunna överdosera

Dom tog mina rakblad så att jag inte ska skära mig mer, det är nog det jobbigaste som jag har gjort.

att inte skada mig mer när ångesten kommer, att inte fly längre, det är tungt att veta att dom redskapen som har fungerat länge inte får användas längre, det gör ont.

om man ska se det från den positiva sidan nu när jag skrivit om det negativa.

  • Min familj står bakom mig, dom vill hjälpa mig att må bra
  • dom vill att jag ska sluta självskada.

att pappa fick reda på att jag nästan var beredd att avsluta mitt liv gör ont, ingen skulle ju få veta att jag ville dö, jag ser det inte som ett självmordsförsök, det var ett rop på hjälp.
Men jag är stolt att ta det steget för det kan rädda mitt liv.

Det såg Angelica, och jag vet om att pappa och Helena har sett det också.

Nu måste jag härda ut min ångest,sluta få ut ångesten genom att skära mig för att sedan ladda in med ny ångest dagen efter. våga prata om mina känslor, lära känna sina känslor och inte vara rädd att prata om sina känslor. SLUTA FLY

tiden kommer alltid ifatt, och om jag inte gör något åt mitt mående och min depression så kommer det innebära döden för mig, och jag vill ju inte dö, jag orkar bara inte leva.

För Hur jag ska kunna förhindra så att mörkret inom mig inte intar min kropp, så måste jag våga söka hjälp! Nej, jag ska inte in till psyk i första hand, det är först om jag verkligen behöver det som jag väljer detta alternativet.
Jag har har valt familjen, familjen kommer se till så att jag mår bra.
jag vet att jag kommer lyckas, för jag vet att ensam är inte alltid stark, starkast är vi faktiskt tillsammans, vi är en familj och tillsammans kommer vi att kunna hjälpa varandra.

  • Medicinerna får någon annan ge mig
  • Sluta skära, tala ut om dina känslor istället
  • VÅGA PRATA

låter så jävla lätt , men för en såm ligger på botten är det väldigt svårt att ta sig upp.

3 thoughts on “Jag vill inte dö, jag orkar bara inte leva, ge mig mer styrka

  1. Katarina

    Tur att du pratade med din kompis o att din kompis kontaktade pappa o helena….hade gärna velat att pappa och/eller helena hade kontaktade mig oxå o att han inte hela tiden håller mig utanför vad som händer o sker med dig både positivt o negativt….vet att det inte är så lätt älskling men om man håller allt inom sig o inte pratar om saker det e då man kan hamna i bl.a i deppristion elr hur det stavas….ja man e starkare om man har människor som älskar en o bryr sig om en än man är ensam…man klarar allt så mkt lättare än att ensam försöka klara allt ibland måste man be om hjälp och någon som ser hur man egentligen mår o ser att allt inte e som det ska <3

  2. Oj, det var här jag skulle kommentera att jag kände igen det första stycket vääääldigt väl… Ups. Kramar

    • Jag lånade en liten del av texten.. den stämde in så bra, hoppas inte att det gör något kram på dig Elin!

Lämna gärna en kommentar innan du går :)