Dikt till Elin.

Jag kollar dina ögon, kristaller som är klara.
Utan ditt stöd klarar jag inte av att leva.
du snurrade min planet, hela mitt solsystem.
Du stöttade mig när stjärnor föll fel.
Jag hoppas att vår vänskap aldrig blir till aska när det är mörkt så tänder du facklan.
Du fick mig att se livet ur ett annat perspektiv, även fast det finns mycket negativt i mitt liv.
Saker som gör ont kan man lära sig att hantera, det man inte kan förändra måste man acceptera.
När man ser på din föreläsning så blir man bara starkare, jag kan alltid resa mig, fast jag ramlade.
Du hade också en tid, då du låg på botten. Du kämpa dig upp och nådde toppen.

Eftersom att jag inte träffat Elin i verkligheten så tog jag mig friheten att lägga ihop en bild på henne, hennes hund Molly och mig 🙂

Elin, Molly och en bild på mig

Lämna gärna en kommentar innan du går :)