Dagens händelse och mina tankar just nu

Idag har jag varit och pratat av mig hos skolkuratorn.
det var skönt att prata av sig, en lättnad.
Och jag har kommit på det att jag har lyckats att hålla mig ifrån rakbladen på ett tag, men det kommer ta lång tid innan alla mina fula ärr läker, hoppas bara på att jag inte får återfall.

Den störta fienden när man är deppig och mörkret intar kroppen är att man är ensam, det är farligt att vara ensam när man mår dåligt.

och även om det inte är lätt alla gånger så är det viktigt att prata ut, det gäller bara att man har en person som man kan lita på. Men hur ska man då kunna lita på andra när man knappt vågar lita på sig själv?
Då menar jag inte att man sprider massa skit hit och dit utan det jag menar är att man har kontroll på sig själv…

Det är viktigt att kunna lära känna sina känslor och hantera dom.
Innan jag börja självskada fattade jag inte heller hur någon kunde välja att skada sig själv, det hjälper ju inte, o vips så var jag där själv.

Man undrar varför vi håller fast vid förväntningarna.. för det är bara dem som håller oss stadiga… Stående, Stilla.. Förväntningarna är bara början.. Det oväntade…är det som förändrar våra liv, man kan aldrig ändra det förflutna men man kan alltid ändra på framtiden.
Man får så att säga lära oss av igår, förändra idag och se resultat imorgon.

Finns det någon som kan leda mig fram?
Ge mig själ till att tro att min dröm kan bli sann.
Finns det någon som kan höra min röst?
Som kan hjälpa mig lätta stenen från mitt bröst?
Inga tårar tränger genom mitt skal!
Men jag undrar ibland om jag är dömd ifrån start.

Imorgon blir det Staffanstorp en snabb runda sen får man se vad helgens festligheter har att bjuda på

Over and out

Lämna gärna en kommentar innan du går :)