Söndag

Dagen idag var en sådan dag då man helt enkelt inte skulle klivit upp ur sängen.
Jobbade två timmar med reklamen, Jag brukar alltid kolla på klockan efter att jag är klar och är påväg hem.

Ser en spricka i det vänstra hörnet och tänker att det är bara glaset som är sprucket.

Med den turen jag har så var det tyvärr inte så.
touchen på mobilen hade slutat att fungera.
Så nu är man 2000 kr fattigare för att man åkte in till netonnet och köpte en ny lur.
Jag hade hoppats på att kunna köpa Sony Xperia Z5 men eftersom att ekonomin inte tillåter det så fick det bli en Huawei P8 Lite.
Nu kommer jag inte byta upp mig på ett tag iallafall. 

 

 



Huawei P8 Lite

 

Tyvärr kunde jag inte vänta med att köpa en ny heller eftersom att jag är beroende av att ha en fungerande mobil samt att jag ska på möte imorgon.
Vissa möten måste jag tyvärr spela in, dels för att jag har lätt för att glömma saker och dels för att då har man bevis.

Tyvärr så kan jag inte använda samma app som jag använt tidigare, för luren ska vara så himla kinkig att bara för att man stänger appen eller låser mobilen så stängs appen.
Lite irriterande. 

För att spela in mobilsamtal använder jag en app som heter ACR. Det är samma problem med den.
Där ska jag faktiskt prata med utvecklaren om det problemet.
För övrigt så kan jag egentligen inte klaga, det verkar vara en bra mobil 🙂 
Varför ska allt hända när man knappt har pengar?
samtidigt vill jag inte slänga ut pengar på något som jag kanske tre månader senare vill sälja.

 

Igår var det väldigt svart för mig. Från att ha varit i ett hyfsat bra stabilt läge till att bara stört dyka ner i det där svarta hålet.
Det där svarta mörkret som intar kroppen. Men min hjärna går fortfarande på högvarv och jag sover fortfarande dåligt. 

För att minska gårdagens ångest så satt jag och skrev. Detta blev resultatet:

Försökte reparera mina vingar i min tysthet.
Resan har inte gett mig någon trygghet
En farlig biljett, jag vill hoppa av. livet är en nitlott.
Jag ser ingen morgondag.
Svart läggs på vitt som sedan färgas till grått.
Det är få som vet hur dåligt jag har mått.
jag har sett världen ur två perspektiv
ena dagen positiv, andra dagar negativt
svårt att förklara, allt är en karusell.
fast i mina kedjor, fångad i mig själv.
All min vakna tid tuggar hjärnan på 100, den vilar inte ens, fast jag försöker blunda.
Tårarna som forsar, ligger kvar som iskristaller, synliga i skymningen 
likt stjärnor då de faller.
Samhället har visat sig va ett jävla rövhål, med min hatkärlek till det så orkar jag knappt stå.
Svävar ständigt in i illusioner, i mina egna tankar, destruktiva tar över, försöker att andas.

Sen skrev Malin och vi började prata, hon är verkligen guld värd!
3d31fe0a3b0a412efefd8033498d6b13

valerya behöver fortfarande 229 som skriver under. Vilken minskning sen den 29de Januari. Åh jag hoppas verkligen att hon får stanna och att vi når målet av underskrifter. 🙂 
229
Vill du skriva under hittar du länken i detta inlägget

Lämna gärna en kommentar innan du går :)