Saknar perioden i mitt liv

Jag tvekar ibland, jag tvekar ganska mycket faktiskt, på en känsla som tidigare var självklar och stark.
Den suddas ut mer och mer precis som livsgnistan,
Jag saknar perioden i mitt liv då jag inte hade ångest, då jag kunde sitta på ett tåg utan att känna paniken i kroppen.
Då jag orkade träffa folk eller kunde vara ute bland en större folkmassa.
Jag vet inte varför jag känner som jag gör, oftast vet jag knappt vad det är som utlöser min ångest.
Den bara kommer, okontrollerbart.

Att känna sig osäker på sina känslor, oavsett vad det är för känsla, är frustrerande, läskigt men framförallt så tynger det ner en..
Det var riktigt svårt att sätta sig på bussen till Ängelholm igår, men jag hade inte så mycket till val då jag inte ville avboka mitt kuratormöte.
Det var rätt tungt att prata och jag var helt slut när jag kom hem.
 2016227136191520_sbig
Jag är rätt glad att S är så social på kik och att vi pratar om allt mellan himmel och jord.
Jag har få vänner men dom vännerna som jag har, håller jag hårt i.
tumblr_o39z9hoDVD1shn04do1_500

 

2 thoughts on “Saknar perioden i mitt liv

  1. Känner igen det där… Man jämför sig ofta med hur man var innan man blev sjuk. Men glöm inte att du är en fantastisk människa. <3

Lämna gärna en kommentar innan du går :)