Det är inte lätt att stå bredvid

Ibland är det riktigt svårt att vara anhörig till någon som mår sämre än sämst.
Många gånger känner man sig hjälplös och det är så frustrerande att inte veta vad man ska göra för att lyfta personen.
Vet jag att någon inte mår bra så frågar jag rätt ofta hur det är, ibland säger vissa bra och när man ställer frågan om det är riktigt säkert så är svaret nej.

Känner mig rätt kluven, men jag som person är aldrig dömande, även om någon självskadat eller inte ringer/skriver om det är något.
Jag vet själv hur det är att försöka berätta för någon att man mår väldigt dåligt. Man vill inte oroa andra.
Att vara sjuk i psyket är ta mig fan inte lätt.
Det gör så ont, men smärtan syns inte. Man vill inte dö, men man orkar inte att leva.
Omgivningen har ibland svårt att förstå hur ont man har.., för det syns inte inte direkt på utsidan, men på insidan så brinner det av smärta. Man orkar inte förklara, för det känns sällan som att det ens är någon idé.
Det tog mig flera år innan jag vågade berätta för dom närmsta hur det faktiskt var.
Dom hade sett att något var fel, men frågar ingen så säger jag inget heller.

2016311929393450_sbig

2 thoughts on “Det är inte lätt att stå bredvid

  1. Ann

    Jag kände alltid att jag inte stod ut med att personer som älskade mig skulle veta hur hemskt jag hade det för hur skulle dom må då? Dom skulle ju må hemskt för att dom inte kunde göra något. Nu har jag bestämt mig för att vara öppen, visst känns det hemskt att dom oroar sig och jag ser deras förtvivlan när dom frågar om det inte är något dom kan göra och det inte finns något. Men dom ser hellre att jag är ärlig och vi har ett så mycket bättre förhållande nu!

    • Skönt att du känner att du har ett mycket bättre förhållande, ärlighet varar längst även om de i vissa stunder gör fruktansvärt ont.

Lämna gärna en kommentar innan du går :)