Att bryta ihop TW vikt

Har varit så off de senaste dagarna. I torsdags så fick jag en stor panikångest som jag inte fått på hur länge som helst, inte ens när det har varit som värst. När ångesten var som värst så gick jag över till min kontaktperson och pratade. Normalt så brukar jag bli mega trött när jag tagit theralen men denna gången har jag inte blivit trött alls, men ångesten minskade iallafall. Även om jag inte har Theralen insatt i dagsläget så kommer jag ändå att använda det vid behov eftersom att min läkare vägrar ge mig någon behovs-meds.

Efter att jag hade lugnat mig lite så bestämde jag och min kontaktperson att vi skulle ta hundarna på en liten runda och det var befriande.

Hundar

Igår låg jag bokstavligt talat i sängen hela dagen. Att gå från sängen och in på toa och tillbaka igen kändes som ett stort vasalopp. Men det är också kroppens sätt att stänga ner, jag visste om att det skulle hända. Jag var förberedd på det, de är inget konstigt. Anledningen till att jag fick panikångest var på grund av att jag ställde mig på vågen. Vågen har alltid varit min värsta fiende och när jag såg att jag gått ner två kilo så bröt jag ihop på ett sjukt sätt. Allt kändes som ett stort jävla misslyckande.
Jag kämpar som fan för att gå upp i vikt, jag äter mer än tidigare och ändå så blev det såhär. Jag är medveten om problemet och jag vet vad som behövs göras så det kommer att bli bättre.

I fredags när jag inte kunde sova så var jag ute och gick en långrunda med musik i öronen, stannade upp, tog lite bilder och fortsatte vidare.

Bild tagen klockan 00:57

Bilden är tagen 01:27

Bild tagen 00:54

Ibland behöver man bara bryta ihop några gånger för att kunna fortsätta vara stark. Det är okej att inte alltid vara okej.

Hoppas ni mår bra!

Vi gjorde en insats

Jag vet att jag inte uppdaterat på ett tag och i stunden så har jag fortfarande separationsångest. Jag vet inte hur jag ska göra för att inte få separationsångest så fort jag går ifrån min bästavän men jag vet om att vi snart ses igen.

Jag har tagit venlafaxine i tre dagar, haft lite uppehåll och imorgon tänkte jag ta dem igen, det har faktiskt varit helt okej i två dagar nu även om jag är som en orkan emellanåt.

I fredags så var vi ute och fiskade och vi gjorde en hemsk upptäckt. Jag är typ ärrad för livet. Vi hittade får som var torterade till döds varav två var gravida. Det tog fucking två timmar innan polisen kunde komma ut till platsen. Vi ringde dem fem gånger och svaret som vi fick varje gång var att de prioriterar liv före detta, jag förstår dem till en viss del men ändå så kan jag verkligen inte förstå det, för detta är också lika mycket liv enligt mig. Det som jag är glad över är att vi hittade vem som hade gjort det och det svinet åkte fast, vi har fått tag i ägarna och de kommer att driva allt vidare. Så där har vi alla gjort en mycket viktig insats. Mer än såhär kommer jag inte gå in på, nu låter vi polisen jobba med fallet. (klicka för triggande bild, du klickar på egen risk!).

Bortsett från det så tog jag en del fina bilder. Älskar verkligen min mobil.
Idag är jag inne på 8de dagen som jag inte har självskadat och jag hoppas själv på flera – heja mej!

Bild på mig

Jesse

 

Min bror och jag

Visst är jag och min bror lika varandra?

Jag och min bror

Jag och min broder

Igår var jag och klippte mig och handlade lite sen har det inte hänt så mycket, jag vet att jag ska försöka planera in någon dag att åka till Staffanstorp och Osby och i helgen blir det födelsedagsfirande. Sen vet jag inte riktigt vad som kommer stå på agendan. Also så ska jag boka in en fika med en vän.

Hoppas ni mår bra!

Fick ny energi

Well, det blir ingen daylio-uppdateringar på ett tag då jag inte har bokfört något vilket har varit lite dumt kanske med tanke på att det är nu det är som jobbigast, men det händer ju mycket positivt också.

Träffade bästavän i tisdags vilket gav mig lite ny energi.

Träffade min läkare på psyk i onsdags och det kunde ha gått bättre, är inte helt nöjd men fick iallafall behålla mina zolpidem (billighetsvarianten av stilnoct) ihop med Alimemazin och jag skulle absolut inte ta zolpidem varje kväll och hon sneade när jag berätta att jag kombinerat imovane med zolpidem.

Hon fattade inte att jag har varit så desperat när man kunnat vara vaken i 48 timmar utan sömn, kunnat sova några timmar för att fortsätta i samma hjul. Det går inte hur länge som helst och kroppen säger ifrån.

Satte även in vendlafaxinen igen som jag hade förra sommaren och det har faktiskt varit skönt att slippa känna. Jag kommer inte ha dem så länge för att det är inte hållbart i längden. Vendlafaxinen stänger verkligen av allt och jag vill ju inte ta bort glädjen i livet utan jag vill bara landa.

kollade upp Alimemazin  OCH DET ÄR JU FUCKING THERALEN FAST ETT ANNAT NAMN??? Jag har redan testat theralen i två olika former och de har inte fungerat och xanor kan jag ju bara drömma om att få ut, får jag inte ut imovane så kommer jag definitivt inte få ut xanor heller.

Jag har varit skadefri ett tag – ett långt tag. Denna gången gick det inte att stå emot, Fake it till you make it för here we go again.

Jag är ändå ganska pepp på hösten så det är något jag ser fram emot och så hoppas jag att jag kan träffa bästis lite oftare nu när man har sommarkortet. Finns väl inte så mycket mer att skriva om just nu.

Hoppas att ni mår bra!

Vi borde vara lyckliga

Dagen har varit väldigt okej, allt har bara flytit på och funkat idag och psyket är under kontroll.
Förra veckans planer förutom att det stod jobb på schemat så var jag i Ängelholm i tisdags då jag hade kuratortid och jag har äntligen slutfört min uppgift som jag haft under några veckor.
Saker som är jobbiga har jag en tendens att skjuta framför mig hela tiden vilket har resulterat i “jag ska fixa det sen” tänket som sedan slutar i aldrig.
Jag fick till uppgift att lista om mig på min gamla vårdcentral för att sedan ta kontakt med en dietist.
För många är det bara “att göra” men för mig som har telefonförbi så är detta otroligt jobbigt.
Var det sen kommer sluta i det får framtiden utvisa, gissningsvis så skulle det inte förvåna mig om det bara rinner ut i sanden igen men har iallafall fått en inbokad tid som jag ska gå på. Nog om det.

För en tid sedan så la missevahle upp ett inlägg på instagram där hon skriver följande:

Äntligen har jag fått hem denna bok. Som jag längtat 😍 Lyssnat på ångestpodden sen den startade i stort sett och dessa två tjejer har hjälpt mig så mycket.

Jag likt som hon har också följt ångestpodden under en lång tid och dem har alltså släppt en bok som heter “Vi borde vara lyckliga : Ångestpodden”

Klicka här för info om boken.

Jag läser sällan fysiska böcker, jag har svårt att koncentrera mig och fokusera men det finns en lösning – hallelujah.

Jag lyssnar en del på poddar och ljudböcker och deras bok finns ju även som ljudbok, gissa vem som köpte boken – jo jag.

De tar upp så mycket bra saker och man blir så full av inspiration så det är verkligen en bok jag kan rekommendera alla att läsa.

Det är lite kul att de jämför psykisk ohälsa som att bygga ihop en Ikeamöbel. För det är ju verkligen så. Det går att bygga ihop en Ikeamöbel, det är svårt men beviset på att det går att göra finns ju. Samma sak är det med psykisk ohälsa. Livet är en stor frustration men att ibland stanna upp, reflektera och frustrera kan ge en helt ny förståelse. På tal om ny förståelse så har jag insett hur otroligt viktigt det är att ha personer som man kan ventilera olika saker med. För genom olika linser så kommer också olika perspektiv.

Idag sägs det att psykisk ohälsa är vår tids största folksjukdom och det sägs också att skyddsnätet i vårt samhälle är starkt men jag har sett den raka motsatsen och jag är långt ifrån ensam. Om ni inte har sett uppföljaren på UG-reportaget om Sanne så spana in den.

Jag håller med Sebbe om att man inte kan skylla allt på vården och psykiatrin men om man kollar på psykiatrins ursprung och vad psykiatriker har orsakat så kan man också snabbt förstå att psykatrin ihop med läkemedelsföretagen är något av dem öppnaste och de största bedrägeriföretagen som någonsin existerat. Det finns absolut guldkorn som jobbar inom psykiatrin varje dag och som räddar liv det säger jag inte emot men så finns det saker som är negativt som väger betydligt tyngre än det positiva.

Ta droger som exempel. När du besöker en läkare på psykiatrin så har jag inte gått därifrån en enda gång utan att få frågan om jag varit öppen för att ta antidepp, precis som att det är lösningen på livsproblemen. Det är politikers fel att psykatrin har kunnat få så stor makt som dem faktiskt har idag. För hade det inte varit för psykiatrin så hade vi inte haft missbruksproblem. Det är psykiatrin som uppfann droger och det är psykatrin som uppfann att man ska kunna ha rätten att låsa in folk mot deras vilja enbart för att tjäna pengar. Psykiatrins historia är att man mer eller mindre hade som avsikt att skada patienter, men man marknadsförde det som att man kunde bota mentalsjukdom.
Det är den första modellen, där patienter kedjades fast som djur.

Om man gör det mot någon för att man insisterar på att de måste förändras och man gör det genom att dra åt tumskruvar antingen om det är med läkamedel eller tvång så är det tortyr. Ett annat exempel var när Anna Odell gjorde en rekonstruktion av en psykos och att hon senare blev dömd för det. Det bevisar bara hur patetiskt allt är. Hennes budskap som hon ville få fram är att den som har mest makt vinner oavsett hur bra argument och hur rätt du än har. En överläkare blev så förbannad så han ville trycka i henne haldol, när man kommit såhär långt så börjar man reflektera kring psykiatrin och deras makt.

Här gick jag ganska snabbt OT direkt, men de brukar vara så. Jag ska spåna vidare på detta för det finns mycket att säga kring psykisk ohälsa, psykiatrin men också ämnen som de tar upp i boken. Nu ska jag snart gå och lägga mig i hopp om att man får lite sömn. Puss haj delfin osv

citat

Onsdagen och idag

Onsdagen gav mig lite ny energi, de va rätt okej väder, jobb mellan 10-14, var hemma en snabb runda innan jag drog in till vackra Helsingborg.
Träffade en vän som jag inte har sett på evigheter. Vi fikade på espresso house och prata om allt mellan himmel och jord.
När man inte har setts på väldigt länge så har man mycket att språka om. När klockan slog hemgång så ville jag verkligen inte hem, får alltid separationsångest när jag är med någon som man känner sig trygg med men jag hoppas att vi kan träffas snart igen.

Mår sådär i stunden men dagen idag kan ändå sammanfattas som bra.
Blev väckt runt kl 9 med kaffe och började jobb klockan 10.
Här kommer lite bilder från onsdagen iaf.

 

Well, klockan är mycket och jag ska försöka få några timmars sömn så jag säger god natt.

18:15

När man inte kommer på någon bra titel så är klockslaget ett bra val – i guess.

Herre Gud !
Vi är framme vid den 10de april.., redan!?

And im back !

Jag har fått någon typ av ”skrivkramp”?
Jag vet att jag egentligen har behov av att skriva, men jag har blivit lite låst.

Det finns fortfarande mycket att skriva om, men jag kommer på de bästa ämnena och vad som skulle kunna bli ett bra inlägg, då jag antingen är ute och går eller när jag står i duschen. Allt som jag grunnat på och tänkt skriva om, är som bortblåst då jag sedan sätter mig vid datorn ..

Jag kan känna att jag inte riktigt kan göra något inlägg om jag inte har något ”tråkigt” att berätta om?
För vem vill läsa om när det faktiskt går bra.., för mig?

Vet inte vem som läser nuförtiden. Jag gjorde aldrig en dayliouppdatering för februari och mars så jag tänkte slänga in båda.

Det har varit väldigt upp och ner till och från, det har ofta varit nätter som har varit tuffa. Sen har jag missat vissa dagar också.

Det är stor skillnad på dem och fråga mig inte varför för sömnen blir allt värre men något positivt som har hänt är att jag har fått förlängt på jobb, vilket känns så underbart för det är verkligen en bra arbetsplats med fina kollegor osv osv. Det känns skönt att kunna landa och veta att jag kan gå på sommarlov med ett lugn och veta att man är tillbaka igen när skolorna drar igång. Några dagar efter att jag hade haft möte med chefen och arbetsförmedlingen så var känslan som att vara lite hög på lycka.

Bra tänker många men min hjärna säger så mycket annat än just det.
den där lyckan fick inte sitta i länge.
Enbart på grund av mig själv!
Måste fort hitta negativa saker som gör att min lycka och glädje ”dras ned”..
Komma på olika anledningar till att saker inte får vara för bra!
Irritera mig på saker, se saker som kanske egentligen inte bör ses.
Saker bara jag ser i mitt eget huvud.. Det är som att jag inte är van vid att få känna lycka och när jag väl gör det så blir det som ett ifrågasättande i mitt huvud.
Jag försöker att vända det, och jag vet att jag har mycket positivt att se fram emot, det händer saker och det ska hända saker.
Jag tror att mycket grundar sig i osäkerhet och rädsla.

Rädsla för att något hemskt ska hända en själv eller någon i ens närhet..
Vissa personer får inte ha det för bra, så enkelt är det.
Jag är en av dem!

”Nej Jesse, du får inte må för bra!”

….

Ja, jag måste fan få må bra nån gång!
Även om det skrämmer mig…
Är så rädd, för vad som ska hända?
För att lyckan ska slitas ifrån mig så fort som möjligt!

Haha, jag kan skratta åt detta.
Hur kan det ha blivit så här?

Det ska bli bättre. Jag tränar på det!
Tränar på att det ska bli bra. Tränar på att få känna lyckan.
Allt har sin plats och jag med.

 

Mind / måeende osv

Jag hade hur mycket som helst att skriva om men min hjärna är sämst på att hålla något i närminnet.
Får börja skriva ner saker när dem ploppar upp asså.
Det är helt sjukt att vi redan är inne i februari och har lite smått ångest över att bloggen stått så tom så länge.
Vi hade ju en föreläsning av Mind i skolstarten innan eleverna började skolan. Genuint så tycker jag att det är viktigt att prata om, det som jag inte visste är att de tog emot 25.000 samtal vilket är en del. Det som jag tycker är tråkigt är att de inte finns tillgängliga nattetid längre. Det är oftast då jag hade behövt det ibland. Det som jag skulle vilja ha mer av är hur man som anhörig får vägledning i hur man kan hjälpa till.
Det är väl lite av det som jag saknade i konceptet.
Sen hade jag förväntat mig mer av själva föreläsningen i sig än vad det faktiskt blev.

Jag hade som sagt jättemycket i huvudet som tyvärr inte stannade kvar i huvudet så kan inte skriva om det i nuläget.
Men min hjärna tänker hela tiden så det som jag tänkte skriva om kanske kommer tillbaka senare.

Hur mår jag? vad har hänt sen sist?

I helhet så har det varit hyfsat okej, men i ärlighetens namn så vill jag inte känna efter just nu. Man har sina up and down och det är okej. Var hos läkaren för ca 2 veckor sedan och inväntar provsvar, även fått två röntgentider som jag har väntat på, annars har det inte varit mer än jobb, fikat med en vän och varit i Ängelholm hos kuratorn.

Jag och min kurator har bland annat börjat prata om mat och vikt vilket för mig alltid har varit ett jobbigt ämne att trilla in på.

Helgen som varit har varit helt okej förutom i fredags. Jobbet gick bra vilket har varit skönt men sen när jag slutade så skulle jag ta mig till Helsingborg för att sedan ta bussen från Helsingborg till Göteborg. När jag kom till stationen så såg jag att tågen blivit inställda på grund av signalfel. När jag väl tar mig till Helsingborg så står där inte skyltat att den bussen som lämnade stationen tidigare än vad den skulle körde till Göteborg vilket resultera i att bussen körde ifrån mig och jag fick köpa en ny biljett till Göteborg.
Jag fick ersättning för det men man blir ju ändå frustrerad.

Här är en uppdatering av hur det sett ut måeendemässigt i januari. Det har ju varit betydligt stabilare jämfört med föregående månader.


tänkte avrunda här.
Hoppas allt är bra med er och att ni inte är allt för arga för en sån lång väntan på en ny uppdatering. 😘
Ska försöka bättra mig. (men lovar inget) 😉

Slappedag

Då var det åter tillbaka till gamla rutiner vilket ändå är rätt skönt på sätt och vis.

Jag brukar normalt jobba 4 timmar om dagen vilket är densamma som halvtidstjänst men så blev det ju inte riktigt igår vilket har gjort att jag verkligen har varit beroende av att göra ingenting idag, jag var en sväng nere på arbetsförmedlingen och en kort runda hos min kontaktperson men annars har jag inte orkat mer än att pendla mellan sängen, balkongen och datorn. Mind var och föreläste igår, vilket var superintressant men även om det är något som ligger en väldigt nära så tar det på krafterna.
Kan skriva mer om det sen när jag har mer energi.

(Frågade om jag fick ta ett kort och publicera här på bloggen och hon sa ja)
Inte världens bästa bild men satt högst upp så hade svårt att ta ett kort utan att andra kom med.

Från en sak till en annan så kan jag verkligen rekommendera podden som heter “Dumma människor”

Såå sjukt kul att lyssna på 🙂

Nytt år igen

Hej då 2018, jag kommer inte sakna dig!

Det har varit ett tufft år med mycket motgångar och mycket ångest.
Relationer har kommit och gott precis som 2018. Vissa har självmant valt att inte behålla kontakten och vissa har jag tyvärr stött bort. 2017 innebar många insikter men med minskad tillit, 2018 har inneburit ännu mer minskad tillit till människor av väldigt olika själ.

Något som ändå varit positivt är att jag har en arbetsplats som jag trivs på och jag hoppas att det kan bli en fortsättning till hösten. Har ju bara anställning fram till sommarlovet. Jag har även slutat med massa mediciner detta året och står fast vid att fortsätta i samma spår, vill egentligen sluta med allt som har med meds att göra men känner att jag inte är där riktigt än.

För övrigt känner jag mig lite vilse i livet, även fast jag inom mig måste förlita mig på att jag är exakt där jag ska vara – just nu.
Ältar och tänker. Väldigt rastlös men för trött för att orka göra särskilt mycket även om jag fått undan lite jobb.

December har ju som sagt passerat och såhär har denna månaden sett ut:

Jag vet inte om December blev så mycket mildare än November, lite kanske.

Hoppas er jul och nyår har varit bra.

Foto pixabay

Bildkälla: pixabay