svävar iväg igen

Ibland undrar jag vad världen ens vill säga en. Just nu går huvudet på högvarv igen..
På gott och ont. En fjärdedel av mitt hjärta dog när beskedet om Malin kom.
Mina ord tryter, jag kan inte hitta ord som kan beskriva saknaden, sorgen, tomheten.

varför är livet värt att leva när livet är så jävla meningslöst och döden ändå är oundviklig?
Världen skrämmer bara mig ibland.. nästan.. alltid.

Jag ser ju livet som ett stort pussel. Nästan allt går ut på att finna pusselbitarna.
jag vet fortfarande inte vad jag behöver för att finna min lycka.
Min själ står inför en tung och tuff utmaning, test, på test, på test – aldrig ett lugn.
När pusselbitarna förändras kan en saknad och sorg uppstå.
Döden är hemsk när man tvingas leva kvar, jag som blivit kvar känner så stor smärta.
Därför relaterar man döden till något obehagligt och skrämmande samtidigt som att man själv lockas till det.

Vi är här av flera anledningar. “Ger vi upp”, får vi börja om.
Som vilket påbörjat spel som helst.
Ett som verkligen MÅSTE avslutas för att man ska gå vidare.
Livet är ett spel. Men bara en del-destination. Mot målet.
Målet förblir blurrat tills man klarar sina del-destinationer.
När pusselbitarna förändras så kan det bli tufft att fortsätta spelet, det är tufft att fortsätta spelet utan Malin.
Jag svävar iväg i tankar för ofta och försöker hitta olika perspektiv på saker.
Livet är ett spel, vissa har en sked – andra har en gaffel – slutresultatet är att vi alla har olika förutsättningar i just detta livet.
Livet är en stor frustration som inte går att fly från men döden är inte slutet. Det är början på något nytt, något större.

Utmaningen är att se om du fortsätter, eller kastar allt du påbörjat åt helvete!
Men en dag måste du plocka upp bitarna igen… Börja om och slutföra.
Precis som att man måste plocka upp saker man förträngt under en lång tid.. Reflektera – sörja – bearbeta.

I ett annat liv?

Jobbigt…

Själv har jag velat kasta pusslet – mitt liv – åt helvete flera gånger.
Men då skulle också allt annat tidigare jobb, alla timmar och känslor försvinna med det.

Nej, jag kastar inte. Utan.., Stannar upp. Reflekterar. “Frustrerar”.
Det är när man delar tankar med någon och samtidigt reflekterar lite själv som man kan se klarare, ibland behöver man stanna upp även om det gör fruktansvärt ont.
Vid en reflektion får man en ny förståelse. Ett nytt perspektiv och med hjälp av tankedelning kan man tillsammans hitta nya nyanser i livet som man aldrig tidigare tänkt på innan.
Vi alla gör olika val i livet, det var ett val Malin aldrig fick göra – att fortsätta livet.

Lämna gärna en kommentar innan du går :)