Jag lever för att tillhöra

Jag lever för att tillhöra, jag tillhör många och mycket, olika från stund till stund.
När jag är själv och inte har något att göra som jag brinner för tillhör jag inget och ingen och tankar börjar snurra.
Jag fattar inte varför livet ska va så jävla kämpigt och jobbigt hela tiden.

Min vän förlorade sin andra halva för 8 dagar sedan i cancer. Jag tänker direkt tillbaka på det jag har varit med om.
Jag förlorade två vänner i självmord. Tanken på att mista någon är hemsk och känslan när man mist någon går inte att beskriva.
Det får en att tänka på vad man egentligen har, ännu ett tungt uppvaknade om att man ska gå och pussa och krama på dem som man verkligen älskar – man vet aldrig när någon tas ifrån en. Livet kan vända snabbare än man tror.
Det som var så positivt i somras blev bara bortblåst, han var nästan fri från cancern och så kom det här.

Jag blir ledsen av dåtiden, jag blir skrämd av nutiden och blir förstörd av hopplöshet inför framtiden.
Jag är på konstigt humör idag, vet inte riktigt hur jag ska beskriva hur mitt humör är.
Jag är lugn och tillfreds, men jag mår inte bra, snarare tvärt om.
Känner mig lite oklar i huvudet, någon form av acceptans att just nu är det väldigt mörkt i huvudet.
Jag kan försöka beskriva känslan som om att man är tillbakalutad mot tryggheten i att jag är trasig och känner mig ensam i mitt helvete, fast att jag vet att jag aldrig är ensam.
Det är svårt att förklara men just nu älskar jag varje mörk känsla jag har inom mig samtidigt som jag bara hatar den.
Låter de knasigt? – ja det är knasigt också – jag är knasig.

 

One thought on “Jag lever för att tillhöra

  1. Åh känner verkligen igen mig… Men vi får kämpa på ändå <3

Lämna gärna en kommentar innan du går :)

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.