Jag är hyper

Alltså denna dagen har jag varit helt slut men mycket positiva nyheter idag, kommer dela med mig av det – senare.
Jag är fullt bestämd att detta kommer bli bra, men så dyker ångesten upp som ett brev på posten. Kommer jag klara det, är de detta jag vill samtidigt som allt känns så rätt. Det som gör ont är att jag inte kan dela detta med Malin, alltid när något positivt händer så dyker hon upp i huvudet att jag vill ringa och berätta but i can’t.

Det dök upp ett minne på facebook också och det gör så jävla ont att veta att jag aldrig kommer få henne tillbaka även om jag försöker acceptera det mer och mer att hon finns med mig på ett annat sätt.

För 10 dagar sedan ville jag typ dö och hade lite livslust men idag har varit en bra dag.
Satt och räkna efter och förutom impulsen för 10 dagar sen så har jag varit skadefri i 41 dagar. Jag slängde t.o.m mina rakblad och jag känner inte ens behovet av att skada mig – framsteg. Har även ätit två gånger idag vilket är mycket för att vara mig, nu är det fortsatt framåt som gäller. Det gjorde mycket att jag fick träffa Therese igår och lite idag. Jag hoppas att allt vänder till de positiva och jag försöker verkligen gå in med inställningen att det ska bli bra, det är inte alltid lätt men det blir lättare om man försöker se det positiva i allt skit.

Lämna gärna en kommentar innan du går :)