humörslogg #2

Ännu en månad har passerat, tiden springer iväg och daylio används flitigt.
Appen finns nu tillgänglig i svensk version också

Det har varit bra stunder men också dippar, försöker vända det till något positivt ändå.

Har haft skyhög ångest utan någon direkt trigger.

Idag har jag:

+ pratat med mamsen i telefon.

+ handlat

+ varit hos kuratorn.

+ Skapat en sida på bloggen där jag tipsar om appar för android.

Morgondagens göra-lista

  • komma upp i tid.
  • AF-möte.
  • Ringa a-kassan.

 

22.10

Jag som skulle göra sååå mycket idag. Är fan sämst…
Jag hade tusen saker att få ur mig, men någonstans på vägen så försvann jättemycket. Det är en enda röra i mitt huvud just nu och jag kan inte riktigt organisera det.
Jag kan inte tänka klart eller få någon klarhet i någonting. börjar med att allt negativt i stunden.

– min dygnsrytm e helt sne.

– jag är stressad och har mått dåligt den senaste tiden å ena sidan vet jag why ibland men å andra sidan har jag ingen aning.

– Jag avslutade min tjänst och är numera arbetslös igen.

– Insett att jag är beroende av sömntabletter för att sova

Inatt var det sömnlöst pga panikångest. Det börjar nästan bli en vana nu.
Att sova dåligt och när jag väl sover så drömmer jag konstigt.

Såg på 13 reasons why för typ två veckor sedan, jag blev såklart påverkad men kan nog inte spontant säga att det är pga det som livet dippar.
Jag har problem med att sätta ord på livet, livet känns som en jävla utmaning,
here we go again… en ny jävla dipp…

Men jag försöker hålla modet uppe. För min familj. För mina vänner. För jag vill inte att de ska lägga tid på att oroa sig över mig.
Lägga tid på att jag inte kan ta hand om mig själv eller funktionera som en normal jävla människa.
Jag vill inte låta mitt mående eller vad jag är gå ut över någon. Det är lättare att hålla tyst för då har inget blivit sagt och då är det inget problem. Eller?

Well, mitt batteri är konstant på -10. Jag orkar inte. Jag gör ärligt inte det.
Jag slutade tvärt med min nya medicin (fluxetin) för att den gjorde mig likgiltig m.m och jag har hellre feels än att gå runt och vara likgiltig, kanske låter jätte wierd men så är det.

När jag nu efter över en timmes försök att createa ett inlägg som jag trodde skulle bli något vettigt och intressant så inser jag att det inte blir av.
Så ger jag typ upp men idag har jag hunnit med att:

+ Gått ner till Capio och fått en läkartid.

+ Varit på arbetsförmedlingen

+ Bokat en resa till Göteborg imorgon.

+ Varit hos min kontaktperson.

+ Pratat med mamsen i telefon.

Det kanske låter lite för någon men för mig är det mycket för livet känns tungt – just nu.

Det är okej att inte må bra alltid.

29/5 – 2018 – rip plånboken

Well, hade jättemycket att skriva om men sen så ringde telefonen och där försvann typ hälften av de jag tänkte få ner i skrift.
Jag har testat Daylio i 3 veckor och jag älskar verkligen appen. De är sega med att pusha ut min språköversättning.
De skriver själva i ett mejl till mig att de kommer göra det först när de släpper sin nästa version av appen.
Det suger för att nya funktioner innebär oftast att något nytt behöver översättas och ingen bör sitta med en app som inte är uppdaterad.

Såhär ser det ut för mig just nu.

Jag har ju inte prickat i exakt varenda timme osv. Man får ju ut vad man för in liksom.
Det blir ju en ca statistik iallafall.
Någonstans på vägen så blev allt så svårt för att helt utan anledning ge vändning där andetagen blir något lättare.
Börjat med en ny medicin också, har inte känt av några biverkningar hittills men känner av mina svackor.

Börjat prata lite med Sofia som tipsa mig om appen Daylio. Det går knappt att förklara hur skönt det är att ha ännu en fin själ som man kan prata med. Som man kan gå på djupet med, hon lyssnar och förstår. Så sjukt guld värt att ha.
Har ni inte spanat in hennes blogg så gör det här.

Hon är en underbar själ som bloggar om sitt liv med fokus på fotografering och psykisk ohälsa.
Hon tar sjukt fina bilder och hon har även en kategori som heter onödigt vetande som är sjukt roligt att läsa.

Jag har under flera dagars tid tänkt på om jag skulle byta upp mig från en Oneplus 5 till en Oneplus 6.
Jag kunde inte längre stå emot och gjorde mitt impulsköp. Rip plånboken eller något.
Lätt värt de, mobilen beräknas komma idag.
Om ni är intresserade av att köpa en Oneplus via deras hemsida så kan ni gå via denna länken så får ni 200 kr rabatt på tillbehör när du köper en OnePlus (Detta är inte ett sponsrat inlägg).

Humörlogg

Jag har inte skrivit här på ett tag.
Tänker hela tiden på att jag borde blogga mer men har aldrig tid eller ork.
Men nu så!!! Kan dra ett snabbt blogginlägg.
Jag kände att det var dags för att skriva lite här igen.
Har haft några bättre, ljusare dagar än mörka.

jag har fungerat bättre ett tag trots att jag haft bergochdalbanekänslor.
Tyvärr har allt vänt igen och jag är inne i en ny dålig period.
Är jättekluven och jag hatar att jag inte vet varför. Jag är bara på botten just nu.
Jag är väl där för att ta mig upp igen.

Jag fick ett tips om en app som heter Daylio. Det är en humörsapp kan man väl säga.
Man kan logga sitt mående.
Började översätta den till svenska.
Nu är allt klart, supporten ska bara göra en uppdatering så att man sedan ska kunna välja svenska som språk i appen.
Appen finns både för Android och IOS och är helt gratis.

Avslutar detta snabba inlägget här då jag inte har energi att skriva en bibel om my life just nu.
Bjuder även på en bild från i söndags 🙂

söndag

Denna veckan har varit helt okej, haft lite mer tid för återhämtning, jobbade i tisdags och onsdags.
Jag kom inte mycket längre för att jag kände att jag behöver passa på att ladda inför vad som komma ska. Det har varit skönt.

Det har gått i vågor som vanligt i måendet men jag har bara funnit mig i det som är atm, låtit allt passera utan att lägga allt för mycket energi på tankarna trots att hjärnan är vidbränd emellanåt.
Jag har även skickat iväg mina synpunkter till patientnämnden – heja mej. Det tog bara typ en månad innan jag gjorde det.
Något som jag funderat på såhär i efterhand är att psykologen jag träffade sa till mig att jag bör lära mig att må bra på egen hand.
Inte att någon annan får mig till det. Det har satt igång miljoner tankar.
Det är lite som att använda uttrycket: “Om någon annan ska älska dig måste du först älska dig själv”
Vad är det för dumt jävla påhitt?
Så om en inte älskar sig själv är man dömd då att vara oälskad?

Utan mina fallskärmar så är livet inte värt att leva, man behöver personer i ens liv för att kunna må bra.
Jag vet inte riktigt vart jag ville få ut av detta inlägget egentligen.

Hoppas ni haft en trevlig helg 🙂

lost in time and space

Tidigare så var jag yr, trött & lost in time and space.
Att ta 3 zolpidem för att få lite sömn är väl inte det bästa som finns.
Jag är just nu hos en kompis i Staffanstorp.
Han har lagt sig för att vila och jag sitter och lyssnar på biktenpodden med Moa och Marielle.
Planerna för veckan är att jobba på Tisdag men får se om jag jobbar på Måndag också.
Det är ju lov denna veckan så alla eleverna är lediga.

 

svävar iväg igen

Ibland undrar jag vad världen ens vill säga en. Just nu går huvudet på högvarv igen..
På gott och ont. En fjärdedel av mitt hjärta dog när beskedet om Malin kom.
Mina ord tryter, jag kan inte hitta ord som kan beskriva saknaden, sorgen, tomheten.

varför är livet värt att leva när livet är så jävla meningslöst och döden ändå är oundviklig?
Världen skrämmer bara mig ibland.. nästan.. alltid.

Jag ser ju livet som ett stort pussel. Nästan allt går ut på att finna pusselbitarna.
jag vet fortfarande inte vad jag behöver för att finna min lycka.
Min själ står inför en tung och tuff utmaning, test, på test, på test – aldrig ett lugn.
När pusselbitarna förändras kan en saknad och sorg uppstå.
Döden är hemsk när man tvingas leva kvar, jag som blivit kvar känner så stor smärta.
Därför relaterar man döden till något obehagligt och skrämmande samtidigt som att man själv lockas till det.

Vi är här av flera anledningar. “Ger vi upp”, får vi börja om.
Som vilket påbörjat spel som helst.
Ett som verkligen MÅSTE avslutas för att man ska gå vidare.
Livet är ett spel. Men bara en del-destination. Mot målet.
Målet förblir blurrat tills man klarar sina del-destinationer.
När pusselbitarna förändras så kan det bli tufft att fortsätta spelet, det är tufft att fortsätta spelet utan Malin.
Jag svävar iväg i tankar för ofta och försöker hitta olika perspektiv på saker.
Livet är ett spel, vissa har en sked – andra har en gaffel – slutresultatet är att vi alla har olika förutsättningar i just detta livet.
Livet är en stor frustration som inte går att fly från men döden är inte slutet. Det är början på något nytt, något större.

Utmaningen är att se om du fortsätter, eller kastar allt du påbörjat åt helvete!
Men en dag måste du plocka upp bitarna igen… Börja om och slutföra.
Precis som att man måste plocka upp saker man förträngt under en lång tid.. Reflektera – sörja – bearbeta.

I ett annat liv?

Jobbigt…

Själv har jag velat kasta pusslet – mitt liv – åt helvete flera gånger.
Men då skulle också allt annat tidigare jobb, alla timmar och känslor försvinna med det.

Nej, jag kastar inte. Utan.., Stannar upp. Reflekterar. “Frustrerar”.
Det är när man delar tankar med någon och samtidigt reflekterar lite själv som man kan se klarare, ibland behöver man stanna upp även om det gör fruktansvärt ont.
Vid en reflektion får man en ny förståelse. Ett nytt perspektiv och med hjälp av tankedelning kan man tillsammans hitta nya nyanser i livet som man aldrig tidigare tänkt på innan.
Vi alla gör olika val i livet, det var ett val Malin aldrig fick göra – att fortsätta livet.

Jag lever för att tillhöra

Jag lever för att tillhöra, jag tillhör många och mycket, olika från stund till stund.
När jag är själv och inte har något att göra som jag brinner för tillhör jag inget och ingen och tankar börjar snurra.
Jag fattar inte varför livet ska va så jävla kämpigt och jobbigt hela tiden.

Min vän förlorade sin andra halva för 8 dagar sedan i cancer. Jag tänker direkt tillbaka på det jag har varit med om.
Jag förlorade två vänner i självmord. Tanken på att mista någon är hemsk och känslan när man mist någon går inte att beskriva.
Det får en att tänka på vad man egentligen har, ännu ett tungt uppvaknade om att man ska gå och pussa och krama på dem som man verkligen älskar – man vet aldrig när någon tas ifrån en. Livet kan vända snabbare än man tror.
Det som var så positivt i somras blev bara bortblåst, han var nästan fri från cancern och så kom det här.

Jag blir ledsen av dåtiden, jag blir skrämd av nutiden och blir förstörd av hopplöshet inför framtiden.
Jag är på konstigt humör idag, vet inte riktigt hur jag ska beskriva hur mitt humör är.
Jag är lugn och tillfreds, men jag mår inte bra, snarare tvärt om.
Känner mig lite oklar i huvudet, någon form av acceptans att just nu är det väldigt mörkt i huvudet.
Jag kan försöka beskriva känslan som om att man är tillbakalutad mot tryggheten i att jag är trasig och känner mig ensam i mitt helvete, fast att jag vet att jag aldrig är ensam.
Det är svårt att förklara men just nu älskar jag varje mörk känsla jag har inom mig samtidigt som jag bara hatar den.
Låter de knasigt? – ja det är knasigt också – jag är knasig.

 

Kalla fakta – Fallet Sannah

Kollade på Kalla fakta i måndags och det handlade om en tjej på 15 år som anmälde en våldtäkt, men det slutade med att hon själv blivit dömd för att ha hittat på allt och fick betala skadestånd till gärningsmannen. Kalla fakta kan noggrant påvisa fel i utredningen som talar för att Sannah inte ljuger utan att hon talar sanning. Det fanns även allvarliga skador i underlivet och blåmärken på benen. Polisen menar att hon orsakat skadorna själv. Hur sjukt låter inte det?

Allt tog också en vändning när gärningsmannens kompis lämnar in en bild på en chatt (ett halvår efter händelsen) där det då stog att hon skulle ha erkänt att hon ljugit om våldtäkten.
Vem som helst kan starta upp ett fejk-konto på en sajt i någon annans namn.
Det var ingen som följde upp det och verkligen kollade om det var äkta eller inte.
Gärningsmannens kompis är dessutom dömd för 30 fall av bedrägeri.
Sen sitter man inte och psykar ett barn och kräver en rekonstruktion av våldtäkten, helt jävla idiotiskt.
Dem har gjort så mycket fel i denna utredningen. Jag finner verkligen inte några ord för det.

Hon hade heller inte rätt till någon juridisk person, vilket gärningsmannen hade.
När Kalla fakta försöker få tag i dessa åklagare, advokater och poliser avböjer de flesta att ställa upp på en intervju.
Det som händer här är att samhället skickar ut att det är okej att våldta och att det är okej att skydda en gärningsman.
För det är precis vad dessa åklagare, advokater m.m har gjort. Dem har skyddat gärningsmannen.

VARFÖR ÄR INTE DETTA KRIMINELLT??? Alla (nästan alla) vet att våldtäktsmän inte är kända för sin utmärkande självdistans. Felsystemet som vi har just nu är enbart grundat på okunnigas fördomar om våldtäkt, för det är precis vad lagstiftarna, advokaterna och domarna är, OKUNNIGA.
Systemet tycker det är okej att våldta så länge du själv inte tycker att det är en våldtäkt. Jag skulle kunna skriva så mycket om detta men jag tappar ord, det går inte att beskriva hur sjukt vidrigt vårt felsystem är och hur hemskt det här är.

Kolla på programmet och våga ta debatten om det här, för det här är inte okej!
Det är samhällets förbannade plikt att hjälpa de som utsätts för brott!
Många tycker att metoo var överdrivet i slutet för att det pratades om det, detta är ett bevis på att metoo faktiskt behövs, för då ser vi hur många de faktiskt är och att detta måste få ett slut.
Jag undrar om de som lett denna utredningen hade tagit ett likadant beslut om det hade varit deras egna dotter det handlade om… Jag tycker att detta bör utredas på nytt och att även de som varit inblandade skulle ställas till svars.
Enligt lag så är det olagligt att skydda en brottsling, men det verkar vara exkluderat i detta sammanhanget.

Direktlänk till kalla fakta hittar ni här.

Det gjordes en insamling för Sannah, i syfte att betala av hennes skadestånd.
Jag var med och bidrog. 14.000 kr blev insamlat och insamlingen är numera avslutad.
Det var 1,3 tusen människor som gick med i insamlingen men det var bara 89 st personer som skänkte.
Det tycker inte jag är så mycket faktiskt.

Bildkälla: Sverigesradio.se

 

sömn som uteblir

Fick ingen sömn inatt så jag var på jobb redan lite efter kl 9, fått en hel del gjort idag även om jag inte har fått gjort lika mycket som jag velat, energin har inte varit så jättehög idag.

Jag älskar verkligen mitt jobb, mötte chefen i korridoren imorse när jag var påväg till mitt arbetsrum idag och hon möter mig med ett leende och en kommentar som löd: kul att se dig på jobb idag och att du är frisk.
Det var en kommentar som verkligen gjorde min dag.

När jag kom hem så var min energi slut, fick sömn på 3 timmar iallafall. Måste försöka göra något åt min sömn, det funkar inte riktigt att ha det såhär längre.

hoppas ni haft en bra helg och en bra måndag.