lite update osv

Förra veckan har gått betydligt bättre än förra igen, känns som att jag är hyfsat på banan.
Ångesten har däremot varit rätt hög, men ställer för höga krav på mig själv i guess.
Jag har dock sjukt mycket som behövs göras på jobb just nu.
Jag följer min lista och stryker efterhand.
Det som jag inte hinner med tar jag inte med mig hem längre.
Jag backar långsamt från väggen och jag är på god väg. Heja mej 🙂

Jag är fortfarande väldigt trött i kroppen osv men jag har tagit igen sömn – skönt.
Mitt mående är så weird för igår var en helt okej dag, jag bara kände mig allmänt glad, det höll ju inte så länge men passade ändå på att njuta.Det är inte helt mörkt idag, jag vill inte dö idag iallafall.

I övrigt förutom jobb osv så har jag browsat black friday sales när den var.
Köpte en ny licens för Office 365, en ny stationär dator och lite onödigt skit från wish.

Min laptop som jag köpte för typ 8 månader sedan behövde skickas till Tyskland för service. Har haft sån otur när det gäller att köpa bärbara datorer. Jag fick ut zolpidem på 5 mg. Det är tydligen min f.d psykläkare som skrivit ut dem till mig och hon verkar inte bry sig om vad som står i mina journaler. Har iallafall något att sova på, känns skönt.
Kommer inte kunna missbruka dem anyway.
Har inte så mycket mer att skriva om atm. Hur mår ni?

summa av kardemumma på veckan hittills

Tisdagen blev inte riktigt som jag tänkt mig.
En hjärna som gick på högvarv, ett psyke som börjar bli totalt kaos igen.
Sömn som inte funkat. Vad kommer härnäst?

I tisdags morse så vaknade jag till vid halv 10 och kunde knappt öppna ögonen.
Det var ett sätt för min kropp att tala om för mig att verkligen stanna upp.
Jag har vetat att jag måste sluta stressa osv ett tag men min kropp bestämde sig för att typ släcka ner. Den ville ha vila och inget annat.
Min hjärna var typ done med allt. Jag vill inte stanna upp för att tänka eller känna för de gör så fruktansvärt ont.
Svårt att hålla masken uppe just nu.
Gjorde ett försök att gå till jobb trots att jag knappt kunde hålla ögonen öppna.
Resultatet blev tyvärr att jag fick backa två steg och lyssna på min kropp. Jag gick hem och sov och fick några timmars sömn.
Trots att jag sov i flera timmar så var jag fortfarande lika trött när jag vaknade.
Jag försöker så mycket till att finna balansen men den balansen är svår att finna i nuet.

Igår jobbade jag hemifrån. Fick en del gjort även om jag ville hinna med att göra mera. Min hjärna har bestämt sig för att ta igen sömn.

Idag har jag varit på jobb men är långt ifrån topp. Vill inte vara jag, vill verkligen inte.
Jag blir ledsen av dåtiden, jag blir trött av nutiden och blir förstörd av hopplöshet inför framtiden. Är typ rädd för att prata med människor för att jag är rädd att människor ska förstå hur trasig jag är, vill inte visa att jag mår såhär.

Det värsta är att jag inte vet hur jag ska ta mig ur det svarta. De ska bli intressant att veta om jag kommer få ut några sömntabletter för min sömn, tvivlar på att jag kommer få det men behöver något att sova på, detta är inte hållbart.

Imorgon blir det jobb igen.

Hur mår ni?

Life update osv

Länge sen jag skrev här sist.

Det är så mycket som jag velat skriva om men har inte riktigt velat skriva ut det här på bloggen.
Ibland ska man hålla saker privat bara.

Hur mår jag då?

Rätt okej igår. Idag – mindre bra.
Känner mig ledsen, lättretlig, ångest, trött. Från något negativt till positivt.
Jag fick en nyanställning på mitt gamla jobb igen.
Jobbat där ett tag nu och jag har för mycket att göra. Men det är kul, älskar verkligen mitt jobb.
För övrigt så avskyr jag mitt känsloliv och att allting alltid måste kännas så jävla mycket hela tiden.
Jag är ju en känslomänniska utan mellanläge…
Jag har ansträngt mig så mycket jag bara kan för att acceptera mitt känslotillstånd men för det mesta har majoriteten av mina tankar kretsat kring varför jag mår som jag gör.
Varför jag måste ha ett psyke där det ibland känns som ett allmänt lidande för att i nästa sekund känna mig som bäst i världen. Den här balansgången är svår att gå och de suger.
Jag vet att det bara är en känsla men det känns som att detta tillstånd kommer vara för alltid och om inte annat att jag alltid kommer ha perioder av det här och det är outhärdligt.
En vän till mig ska försöka hjälpa mig med att hamna rätt inom vården, så att jag får en samtalskontakt som förhoppningsvis ska leda till något som gör att jag hittar min väg tillbaka. Jag är öppen för det mesta och funderat mycket kring KBT.
Jag vill lära mig mer om just tanke-känsla-handlingspyramiden.

Exempel:

Tanke: Jag har svårt att lita på människor.

Känsla: Jag mår dåligt över att jag inte vågar lita på människor.

Varför vågar jag inte lita på människor?
Jo när sveken upprepas så blir det så att man inte vågar lita på någon för att man vet vad som hände sist.

Handling: På grund av brist av tillit så avvisar jag människor.

Är det någon av er som har erfarenhet kring KBT och kanske till och med gått i KBT?

senaste månaderna så har det börjat komma en ny förändring dock.
Jag har emotionellt öppnat upp mig för människor igen, bara några enstaka.
Jag tar det fortfarande rätt så lugnt, håller det mesta av kaoset inom mig, men jag visar lite av alla känslor jag har inom mig, småsteg men framsteg.

Jag saknar fortfarande någon form av identitetskänsla.
Har alltid gjort, men hoppas att jag inte alltid kommer att känna såhär.
Jag hoppas ju på att kunna hitta min plats i livet  där jag mår bra. Hur mår man bra?
Jag har gått så länge med min fasad att jag knappt vet något annat.
Är inte helt fair mot mig själv även om många pusselbitar har trillat på plats.
Försökt intala både mig själv och andra att jag mår prima ballerina och gömt den jag egentligen är. Det har känts nödvändigt för att jag förlorat människor på grund av hur jag känner, på grund av mitt dåliga psykiska mående.
Vill inte förlora fler människor på grund av de…

Försöker intala mig själv just nu att morgondagen blir bättre, nu blir det en dusch och sedan invänta lite sömn.

Hoppas ni mår bra! ❤️

Mitt huvud = Blubb Blubb..

Jag har så många fina människor runt mig, trots de så är mitt mående som ett stormande hav.

Jag vet ju egentligen att demons never really leave.
Börjar bli så tröttsamt bara att gå från att må helt okej till att bara bryta ihop – for no reasons.

Det finns så sjukt mycket jag behöver jobba med/bygga upp/laga eller lära mig leva med.
Det här med sorgbearbetning är inte min grej. Jag behöver nog ta hjälp på de området.
Minnas kommer jag alltid att göra, men sorgen tär sönder mig. gråter när ingen ser – det blir bäst så. Känner för mycket.
svårt att acceptera att människor som en gång lämnat aldrig kommer kunna komma åter.  Saknad gör ont.

Om man ser till livet atm så är allt påväg att ordna upp sig igen, får snart tillbaka min tjänst på skolan. Det känns skönt.
Har världens bästa och finaste kollegor där.
Inser att jag har det rätt bra för tillfället men ändå är jag inte lycklig – jag är inte fri.
Jag vet inte riktigt hur jag ska komma dit för jag känner allt för ofta att jag inte kan vara jag, är fortfarande rädd för mig själv sometimes.
Jag har haft så många mål men ser typ ingen framtid, att jag ska leva hela livet och på något sätt bli frisk på vägen är för mycket för mig.

Jag behöver a rest just nu för min hjärna = blubb blubb.

lika ointressant inlägg som alltid – wow vad jag är positiv idag.

Bildkälla: depressiva döden

Hen vill släppa in någon, men den som hyr ska vara beredd på det värsta.. Eftersom det kan sluta med att den människa som släpps in inte orkar med orkanen uthyraren bär på, och så småningom flyttar.. Och det vet uthyraren såklart.. Det är därför hen hyr istället för ge en permanent bostad.. För hen vet att de aldrig stannar länge.

Det är därför man har så få människor som man kan gå på djupet med, för människor orkar inte med mina orkaner.

 

Alla människor har inte ett lika värde enligt regeringen.

Marie Winald Karlström, vars son har Downs syndrom, skrev till ministern Åsa Regnér om familjer som går under när de nekas personlig assistans.
ministern i sin tur svarar: ”Välfärden får kosta.” , hon är beredd på att ändra lagen. Men här behövs ingen lag ändras, lagen måste följas. Vi har redan en lag som säger att alla människor har rätt till ett värdigt liv. Det stämmer inte i praktiken. För vår efterblivna regering verkar acceptera den marknaden som finns idag och den marknaden består av konsulttjänster som kommuner köper in. Assistans.TV som fokuserar på personlig assistans och branschen säger i ett inslag:

På dom 25 miljonerna som man på 5 år har köpt juridiska konsulttjänster, hade en assistent kunnat jobba i 43 år med en heltidslön

Kommuner köper alltså upp utbildningar från bland annat kommunlex. Jonas lär handläggare hur dom på bästa sätt kan ge avslag till den som behöver all hjälp som den kan få i samhället. Men kommunlex erbjuden inte bara utbildning utan företaget hjälper också kommunerna att driva enskilda ärenden mot funktionshindrade i domstol.

Åsa Regnér är helt dum i huvudet.

Hon säger i en artikel att:

Regeringen har inte tagit initiativ till någon försämring av rätten till assistans, däremot har det de senaste åren kommit ett par prejudicerande domar som påverkat rättspraxis, något myndigheter i en rättsstat måste följa.

Det skulle vara intressant vilka domar hon menar. Människan ska fortfarande ha ett lika värde enligt min mening.
I ett fall som kalla fakta pratade om var 9 åriga Emmy i Nynäshamn.
Hon har down syndrom och och lider av så svåra andningsuppehåll att hon kan dö om hon hamnar på rygg i sömnen.

Förvaltningsrätten slog fast att hon måste ha övervakning.
Men istället för att ge Emmy personlig assistans så anlitar kommunen Jonas Reinholdsson som driver Kommunlex AB.

I en överklagan som kommunen gjorde i kammarrätten argumenterades de för att Emmy inte skulle få en enda timmes assistans för övervakning.
Trots att familjen får rätt även i kammarrätten så gavs ingen assistans av kommunen.

Så om jag återgår till reflektionen till vad Åsa säger så sägs det att det inte tagits initiativ till någon försämring, men varför är det då lagligt för kommunerna att bryta mot en dom från domstolarna? Jag kan verkligen inte förstå det. Samtidigt som man säger att man måste följa domar som påverkar rättspraxis så är domar från domstolar exkluderade. Hur tänker man då?
Sidospår i detta är en artikel om invandringspolitiken från Nyheter24 men handlar också om människors lika värde. artikeln handlar om samhället men också om att Stefan Löfven har blivit polisanmäld.
Det var Vänsters ordförande Henrik Malmrot som hade gjort anmälan. Ärendet handlar egentligen om att Stefan Löfven är ytterst ansvarig för den migrationspolitik som förs och de utvisningar till Afghanistan som idag sker. Det kan jag absolut tycka att han är ansvarig men vi är inte de enda landet i EU som har ansvaret, vilket inte alla länder verkar fatta.

Men något som Henrik framför är:

Men vi testar systemet som alla säger finns, rättstaten där alla ska behandlas lika inför lagen.
En vanlig person kan få smäll få fingrarna för att man laddar ner en film, samtidigt som politiker kan ta beslut som kostar människor livet.

Här har Henrik faktiskt en poäng, för det våra vidriga politiker gör i praktiken är att fatta beslut som kan kosta människor livet, det ser man ju bara på person assistans till funktionshindrade.
Åsa vågar knappt ta tag i det här med assistans, hon vägrar till och med ställa upp i intervjuer för då måste hon ställas till svars och det är ju jobbigt, för då måste hon bry sig och ta ansvar för en situation som är väldigt infekterad.

Igår läste jag ett långt facebook inlägg som berörde mig väldigt mycket, jag går seriöst sönder inombords när jag läser detta.

Detta är idag något som varken Stefan Löfven eller Åsa Regnér bryr sig om, för hade dom brytt sig så hade det inte sett ut såhär idag och Josefin är långt ifrån ensam.

Lite kort om dagen

Förlåt för dålig bild 🙁

Jag undrar vart denna dagen har tagit vägen, känns som att dagarna bara flyger förbi.
Jag hoppas på en återkoppling från skolan om jag kan få en nyanställning, det skulle vara skönt då jag är i behov av pengar.

Vi har haft problem med Telia sen vi skaffade fiber.
Trots att hastigheten visar positivt när man mäter hastigheten så har man knappt kunnat kolla på youtube.
Hastigheten är fortfarande inte helt 100.
Lösningen verkar ha varit att köpa en egen router och komplettera med accesspunkter så räckvidden når ut i hela lägenheten.
Det har ju blivit något bättre.

Fick ett oväntat sms igår om att jag hade en tid till psyk men jag har inte fått någon kallelse, vilket dom säger att dom skickat ut, knasigt.
Lite smått ångest sådär hade jag igår, men visste att allt skulle gå relativt bra, but still liksom.
Det som är sad är att hon inte visste om hon kommer tillbaka i Oktober, i hope so bcuz hon förstod mig verkligen.
Hon ställde inte miljoner frågor som man inte hann att svara på.
När hon ställde frågor inväntade hon svaret innan nästa fråga kom.
En bra läkare med andra ord.
Gjorde ingen medicinförändring but funderat på om jag ändå skulle testa något annat än de jag har idag.

Vet inte hur jag mår just nu. Det pendlar hela tiden, ena stunden är jag glad, den andra stunden är jag väldigt lättirriterad.
Just nu skulle jag väl säga att jag är rätt likgiltig.
Är inte glad.
Inte ledsen.
Inte arg.
Vet inte vad jag känner.
Känner ingen lycka.
Ingen besvikelse.
Ingen glädje.
I många stunder vill jag dock kunna kontrollera mina känslor.
Vill kunna hindra dom från att bli starkare och starkare för varje dag som går.
Det känns som att jag är på väg ner igen och jag vet inte riktigt vad det är som utlöst de.

För att ge en positiv nyhet på det hela så har jag varit skadefri rätt länge.
Lite duktig är jag nog ändå, trots att jag oftast känner mig som världens sämsta människa. Känner dock fortfarande suget av de.

Vet inte vad jag kan skriva mer, det händer inte så mycket i mitt liv just nu, utom det jag redan skrivit.

Hur mår ni? Vad gör ni? Hur går det med era jobb, skolor, husdjur eller livet?

Varför läser du min blogg?


Jag vet väldigt lite om er läsare egentligen.
Jag har inte någon egentlig statistik på hur många ni faktiskt är och vilken åldersgrupp som läser mest o.s.v.
Så därför skulle jag vilja fråga er några frågor för att få mer grepp om vilka ni är, hur många ni är och varför ni läser min blogg.
Jag har gjort ett formulär via google docs som är uppdelat i två sidor.
Första sidan är lite frågor om varför du läser min blogg och på sida 2 frågar jag om vad ni vill se mer av 🙂

Försökte att bädda in formuläret men det blev inte alls snyggt.
Jag hoppas ni vill svara på mina frågor, skulle vara superkul och det skulle betyda jättemycket för mig.
Klicka bara här för att komma dit! ^_^